Egyptens folk har i årtusenden varit beroende av Nilen för sin överlevnad. Från bergen har floden fört med sig de näringsämnen som gjort dalen bördig och det uråldriga jordbrukslandskapet har gett mat åt generationer av egyptier.

Men jorden lämpar sig inte bara för spannmålsodling och betesmark utan är också utmärkt för vinodling. Detta insåg de gamla egyptierna. Medan deras riken blomstrade och dynastierna avlöste varandra reste de sina mäktiga tempel och monument. I livet och religionen hade vinet och vinrankorna en särställning.

Egyptierna handlade med drycken, hedrade den och offrade den till gudarna. Faraonerna – härskarna som var släkt med gudarna – fick även vinkärl med sig i graven. Så att de inte skulle gå törstiga i dödsriket.

1922 hittades Tutankhamons grav i Konungarnas dal, inte långt från Nilens bank. Arkeologerna bröt upp faraons viloplats och fann bland annat flera vinkrukor tydligt märkta med årtal, skördeplats och leverantör.

En vinetikett är en vinetikett och den verkar inte ha förändrats mycket på de drygt tretusen år som gått sedan faraon begravdes. Prästerskapet som mumifierade Tutankhamon och packade inför resan till dödsriket tyckte tydligen att den unge konungen skulle ha med sig tillräckligt att dricka. Analyser av krukorna har visat att faraon föredrog rött vin.

Men tiderna förändras och mycket vatten hann passera under Kairos broar innan Egypten på sexhundratalet erövrades av de muslimska araberna.

Den nya ordningen gjorde att vinet drastiskt föll i kurs då ingen rättrogen muslim ägnar sig åt fylleri. Än idag är egyptierna ett mycket religiöst folk och inte mycket alkohol konsumeras i landet.

På en del restauranger och barer går det att ta sig ett glas. Särskilt om klientelet främst består av utlänningar. De flesta internationella hotell kan också erbjuda alkohol till sina gäster. För den som vill dricka hemma säljs öl, vin och sprit bara i särskilda butiker, precis som i Sverige. Men i Egypten kontrollerar inte bara staten tillgången – religionen håller också nere efterfrågan.

För några veckor sedan inleddes till exempel den muslimska fastemånaden ramadan. Det innebär att muslimerna varken äter, dricker eller röker från soluppgång till solnedgång. Under ramadan skärps också det religiösa regelverket och alkoholförsäljning är i princip förbjudet. Vissa undantag görs dock för internationella hotell förutsatt att kunden har med sig passet och kan bevisa att han eller hon är utlänning och inte en törstig egyptier.

Så långt kan landets förhållande till alkoholen verka tämligen okomplicerat men verkligheten har fler sidor än så. Egyptierna är nämligen ett företagsamt folk.

Flera sorters öl och sprit tillverkas i landet och precis som på faraonernas tid frodas vinrankorna fortfarande i Nildalens jord.

För även om egyptierna själva dricker väldigt lite finns det alltid andra som dricker mer. I dag tillverkas nämligen dryckerna främst för export och vinet lastas på fartyg för att föras längs Nilen ut i världen.