Politiken har verkligen misslyckats när ungdomar och socialarbetare förklarar att det inte är något ovanligt med grovt våld och misshandel på nattens gator. Det skriver Jan Lindholm, ledamot (mp) i riksdagens civilutskott, i en debattartikel.
Jag vill egentligen inte förstå hur en människa kan bli så omänsklig att den sparkar på en som ligger. Jag vill egentligen inte fatta hur ondska kan få sådan makt om en grupp. Att driva terroriserande så långt att det bara finns död som utväg, vad ligger bakom?
Den tragiska dödsskjutningen i Blekinge och misshandeln på Kungsholmen i Stockholm med dödlig utgång föranleder många tankar. Politiken har verkligen misslyckats när ungdomar och socialarbetare förklarar att det inte är något konstigt eller ovanligt med grovt våld och misshandel på nattens gator.
Hat mellan grupper eller individer, terroriserandet av någon eller några går ibland så långt att desperation tar över. Våldet blir besinningslöst och ser inget slut och gränser som inte borde överträdas passeras.
Vi tvingas försöka förstå även om det gör ont. Vi måste hitta vägar att vända utvecklingen.
För många år sedan fans en debatt om filmcensur, om videovåld, om att skydda barn från sådant som skulle kunna skada. Idag styckas och sprängs människor i parti och minut på film och tortyrmetoderna vet inga gränser.
Om den kommersiella kulturens vidrigheter har bidragit till att underlätta gränsöverskridandet eller inte lär vi aldrig få veta.
Men kanske är det lättare för ett barn att besinningslöst sparka på ett annat livlöst barn om man sett vuxna göra så på TV sedan man var fyra.
Att provocera och dokumentera för att sedan exploatera på nätet har blivit ett sätt att visa upp sig. Våldtäkter, misshandel, tortyr och kanske andra brott helst i realtid visar förövarnas makt och djärvhet. Strävan efter sensation tycks sakna gränser både hos den som tycks beredd att göra vad som helst och hos åskådarna. Vad är det som driver?
Alkohol och droger i ständigt nya former bidrar troligen till att luckra upp de barriärer som borde säga stopp när förnuftet tappar taget.
I ett välfärdsland borde ingen, ung eller gammal, behöva leva under villkor som gör att han eller hon riskerar att begå den omöjliga handlingen, att döda en medmänniska.
Nu efterfrågas fler nyktra vuxna på stan, på fester, i alla sammanhang där unga är som mest utsatta. Vuxna som äter, fikar och rastar tillsammans med barn i skolan för att bygga normer.
Politiska beslut räcker inte ensamt, vi måste ta hand om varandra. Spritkulturen måste få ett slut och vi måste sluta glorifiera handlingar vi inte vill ha.