Ungdomsvåldet har den senaste tiden fått mycket uppmärksamhet och stora manifestationer har anordnats. Detta sedan två tragiska händelser ägt rum på kort tid. Manifestationer och upprop fyller sannolikt en funktion på det sätt att folk blir lite medvetna, men det i sig stoppar inte våldet.

Tvärtom kan det göra mig lite illamående att se massor av människor stå i en flock och se bekymrade ut. Att ta en timme av sin tid och stå och småhuttra det kostar inte mycket. Att verkligen göra en skillnad det kostar.

Varför är det så få nyktra vuxna på stan på kvällar och nätter? Varför är det så få vuxna som verkligen vet var deras ungdomar håller hus? Varför är det så många vuxna som väljer att tro på sina ljugande ungdomar?

Jag kan go on and on om detta. Att sätta fingret på exakt vad som är problemet är givetvis inte lätt. Men innan jag försöker ringa in problemet vill jag slå fast det som forskare säger. Det dödliga våldet har inte ökat. Alltså är det senaste tidens rubriker främst medias sätt att blåsa upp sådan som sammanfaller. Därmed inte sagt att det inte är fall fyllda av tragik. Varje död människa är en förlust, en enorm sorg för de närstående och ett misslyckande för samhället.

Ungdomar dricker alkohol. Inte så att mängderna de senaste åren varit abnormt större än tidigare och inte så att debutåldern ständigt sjunker så som det sägs. Då skulle vi ha dagisungar som söp till på helgerna.

Men ungdomarna dricker. Av flera olika skäl. Det mest avgörande är att de faktiskt har en reell möjlighet att få tag på alkoholen. Det är alltid en förälder som har misslyckats. Langat, sålt eller inte hållit under uppsikt. Skulle inte vuxna tillhandahålla alkoholen skulle de unga inte kunna supa.

Om alla vuxna som nu så präktigt manifesterat sitt ogillande för våldet istället skulle bestämma sig för att vara goda förebilder och helt avstå alkohol skulle det göra intryck på alla minderåriga omkring dom. Men det kostar ju på lite. Hur mycket är de beredda att satsa?

Med vetskapen om att uppemot åttio procent av allt våld är alkoholrelaterat borde detta vara högsta prioritet när man talar om allt våld, även ungdomsvåld.

Alkohol är den största bidragande faktorn till våldet hur man än vänder och vrider på det. Face it, tala om det, tag ställning.

Vi ska också tala om det mer komplexa. Det sociala spelet som gör att ungdomar utsätter sig själva och andra för trubbel. Jag bor i ett område i Gävle som senaste tiden fått mycket uppmärksamhet i lokala media eftersom väldigt unga tonåringar varit inblandade i mycket skit och några familjer har vräkts för att barnen inte håller styr på sig. I mitt område bor många familjer som inte har så mycket pengar, inte så mycket tradition av studier, men många barn som ska samsas på liten yta inne och liten yta ute.

För deras värld sträcker sig inte så långt bort. De här barnen gör vad de kan för att bli någon, att bli kung på Nordost. Då tar man till det man kan. Och det kan vara våld och hot om våld. Sprungen ur någon typ av desperation. Klassklyftor gör barn uppgivna, således krävs en politik som minskar klassklyftorna.

Andra umgås i gäng med bättre ekonomiska förutsättningar, men där det handlar om att vara en jasägare för att få vara med. Säga ja till sprit, säga ja till att ställa upp. På att spöa någon, på att sparka på dom som redan ligger.

Ytterligare andra gånger finns det andra orsaker, men väldigt ofta är förövarna själva offer, vilket gör att det inte blir helt lätt när vi inte kan peka ut onda och goda.

Pappan som sköt i vild förtvivlan efter ungdomar kommer under lång tid att vara ett tacksamt diskussionsunderlag vid etikdiskussioner.

Visst är det många föräldrar som har förutsättningar att vara mer närvarande i sina barns liv, de allra flesta skulle jag tro. Men så finns det vuxna som mår piss, som inte kan styra över sitt eget liv på grund av missbruk, sjukdomar eller depressioner. Vilket stöd får dom? Eller stärker vi deras känsla av att inte vara bra nog när vi skriker att föräldrar måste ansvara för sina barn?

Åh, jag vet inte. Det är svårt med sociala frågor och vore det inte det hade lösningen varit här långt innan min födelse. Men ett kan jag konstatera, att den som utelämnar alkoholen i diskussioner kring våldet kan lika gärna gå och dreja lite.