Under vinjetten Drugnews Café bjöd häromdagen nyhetsbyrån in samarbetspartners och representanter för media, frivilligorganisationer och beslutsfattare till samtal och samkväm.

Drugnews chefredaktör Sven Liljesson inledde kort om brist på medieanalys om alkoholens roll, exempelvis bakom den uppmärksammade dödsmisshandeln av en 16-årig pojke på Kungsholmen, vars misstänkta jämnåriga banemän åtalades för mord samma dag.

För att därefter välkomna dagens första föredragshållare, holländaren Wim van Dalen, ansvarig för den s.k. Elsa-studien, om alkoholreklamens effekt på ungas drickande via media.
– Ungdomar dricker allt mer och alkoholreklamen har en given roll i det, berättade van Dalen som är verksamhetsledare på nederländska STAP (National Foundation for Alcohol Prevention).

I studien – som gjorts i 24 EU-länder och är delfinansierad av Europeiska Kommissionen – konstateras att alkoholreklam leder till att unga dricker mer och att alkoholbranschens “egenkontroll“ inte fungerar.

Reklamen påverkar till exempel när unga börjar dricka och vad de dricker. Den mest säljande alkoholreklamen har inslag som förknippas med ungdomar, trots att alkoholreklam riktad direkt till ungdomar är förbjudet i EU. Men ofta är det svårt att bevisa det.

– Alkoholindustrin vet om kryphålen. Därför är det svårt att vinna striden mot dem, sade Wim van Dalen.

I antagna WHO-rekommendationer tas avstånd från att använda alkoholreklam som ger intrycket att alkohol ger social, idrottslig eller sexuell framgång. Men detta kringgår annonsörerna med att först visa lyckliga människor och i senare bildsekvenser visa dem när de dricker.
Wim van Dalen varnade även för s.k. “buzz marketing“, där företag försöker få folk att prata om sin produkt och ryktet sprids och driver upp försäljningen. Eftersom människor ofta inte uppfattar ryktesspridningen som reklam är det en effektiv metod.

Efter en bit mat så äntrade författaren Pelle Olsson scenen och berättade om sin rykande färska reportagebok “Opium, heroin, Subutex – ett globalt reportage“ (Fri förlag). Valet att börja i Afghanistan var lätt – landet producerar 93 procent av allt opium i världen, omkring 8000 ton i år.

– Jag hade ett mål när jag åkte till Afghanistan – att träffa en opiumbonde. Jag mötte Salim, han var medveten om att opium är farligt, men han måste försörja sin familj, berättade Pelle Olsson.

Han har i arbetet med boken förutom Afghanistan även besökt Schweiz, Skottland och Finland, för att slutligen hamna på Medborgarplatsen i Stockholm.

I skotska Glasgow är 3,3 procent av den vuxna befolkningen heroinmissbrukare (jämfört med 1 procent i hela Storbritannien och 0,14 procent i Sverige). Skottland för en harm-reductionpolitik med metadon- och sprututbytesprogram. 20 000 platser finns för behandling i metadonprogram, men bara 200 platser i drogfria behandlingsprogram. Detta trots att skotska studier visar att de som genomgått drogfri behandling i större utsträckning blir drogfria än de som genomgått metadonprogram.

Pelle Olssons resa gick vidare till Schweiz där 1300 heroinmissbrukare får heroin i ett statligt behandlingsprogram. Ändå ökar den narkotikarelaterade brottsligheten och dödligheten bland heroinmissbrukarna minskar inte. I Finland har syntetiska opiatläkemedlet Subutex slagit ut heroinet och antalet missbrukare som dör som en följd av Subutexmissbruk är högre än de som dör av heroin.

Reportageboken avslutas på Medborgarplatsen i Stockholm, där Christer, före detta heroinist som slutat med hjälp av Subutex, berättar om sitt liv. Han är fri från heroinet, men missbrukar fortfarande cannabis och alkohol, ett liv mittemellan.

• Har drogfri behandling en framtid i Sverige?, den frågan riktade Drugnews redaktör till Ulrik Lindgren, kristdemokrat och politiskt sakkunnig hos folkhälsominister Maria Larsson på Socialdepartementet.

– Vi har inte råd att välja bort något program, vare sig metadon, sprututbyte eller andra alternativ, svarade Ulrik Lindgren.

I en följande utfrågning om regeringens framtida drogpolitik underströk Lindgren att det redan från början var klart att Mobilisering mot narkotika och Alkoholkommittén inte skulle bli permanenta verksamheter. I stället ska ansvarsområdena från årsskiftet integreras i ordinarie myndighetsstruktur.

– Det som sker nu är att vi tar hem de här frågorna till departementet igen. Vi taggar upp och tar tillbaka ansvaret, sade Ulrik Lindgren och menade att förra regeringen delvis avsagt sig detsamma.

Ett led i detta är att inrätta ett ANT-sekretariat och en ny samordningsfunktion, SAM-ANT, som ska vara spindeln i nätet i det framtida alkohol- och drogarbetet. Dessutom ska ett råd startas för alkohol-, narkotika-, dopnings- och tobaksfrågor. Företrädare för myndigheter, forskare, Sveriges kommuner och landsting och frivilligorganisationer är tänkt att ingå och fungera som rådgivare till regeringen.

– Den svenska restriktiva narkotikapolitiken ligger fast och målet är ett narkotikafritt Sverige, svarade Ulrik Lindström på en publikfråga om vad som står på den politiska agendan och vilka frågor regeringen kommer att driva.

– Regeringen är mycket trygg i att det förs en aktiv, evidensbaserad politik i den här frågan, sade Ulrik Lindgren.

Men hur drogforskning ska stöttas och bedrivas framöver, såsom Mobilisering mot narkotika hittills gjort, kunde inte regeringsrepresentanterna svara på under debatten. Oroliga röster varnade också för att upprepa tidigare misstag att – när drogvaneenkäter bland tonåringar tyder på att supande och narkotikaexperimenterande nu minskat – åter nedprioritera alkohol- och narkotikafrågor.