”Alkohol är enskilt främsta orsak till att fler dör i trafiken. Antalet påverkade förare har ökat med 50 procent på tio år, enligt ny studie. Cirka 20 000 kör varje dygn med alkohol i kroppen“, hörs det från TV:n hemma hos Stina denna kväll i det nya året 2008. En kväll som så många andra då Tompa, hennes man, somnat efter för många öl.

Skulle det vara en nyhet, tänker Stina och tittar på gubben som ligger i soffan och snarkar ljudligt. Hon minns i samma stund den där gången i slutet av 90-talet då Tompa släpades i väg av polisen för provtagning, misstänkt för rattfylla.

Hon minns att hon just i den stunden faktiskt kände en lättnad. En förväntan över att saker och ting nu äntligen skulle komma upp i ljuset. Att någon nu kommer att ingripa och tvinga in honom på behandling.

Hon hade under åren enträget kämpat för att få in honom på behandling. Men varje gång hon tog upp detta ämne blev Tompa aggressiv, slog igen dörren och tog bilen till den där förbannade langaren med tysk egenimporterad sprit.

Socialtjänsten malde på om att: “vi kan inget göra om inte han själv vill!“

Vad ingen talade om för Stina var att man i kommunen under den tiden skar ner drastiskt på just missbruksbehandling som i alla andra kommuner i landet. Många socialsekreterare hoppade av för att arbetsbördan var för påfrestande, men också därför att det sociala arbetet var mäkta underprioriterat. Men många unga och hungriga studenter stod på kö medan man på socialhögskolorna visste vilken krass verklighet de hade att möta.

Denna tendens till passivitet var något som Stina också upplevde. Men efter att ha läst om den framgångsrika öppenvården där klienterna dessutom trivs enligt personalens utvärdering, så kontaktade hon socialtjänsten igen. Nu var det tyvärr kö till kommunens öppenvård. Stina undrade om han inte kunde bli inlagd på ett behandlingshem någon annanstans i landet?

“Kommunen har egen öppenvård“ och det är den som gäller fick hon veta. Stina kunde inte för sitt liv få ihop ekvationen att kommunen hade cirka 1200 alkoholmissbrukare och 450 kända narkotikamissbrukare och att alla dessa ensidigt hänvisades till en öppenvård med tolv platser och 2,5 personaltjänster.

Vad Stina inte vet är att framgångsrik öppenvård på hemmaplan är ett led i att minska kostnaderna för den generaliserat påstådda dyra institutionsvården, och att framgång är synonymt med ekonomi, enligt socialnämnden.

Därmed är direktiven till socialsekreterarna att undvika att ta upp ansökningar om behandlingshem och – gud förlåte – att informera de hjälpsökande om att det finns möjlighet att ansöka till behandlingshem.

Tompa ser inget av detta. Han åker till jobbet där ingen säger något om att han luktar gammal ölfylla och att han inte borde köra bil. Senare under dagen debatteras rattfylleriet bland arbetskamraterna.

Någon säger: “att de där djävla mördarna borde ha ett ordentligt straff“.

Tompa är lite skakig och har ångest, men tänker på när det är dags att åka hem och att han nog ska åka förbi Systemet.
Han trivs med den tanken.