Min bror sitter i fängelse igen. Det har han gjort många gånger. Jag vet inte hur många exakt men sen han fyllde arton år har vi bara firat en enda jul tillsammans. Han är 28 år nu och många jular har han spenderat i fängelse, så även den här julen.

Det gör mig ledsen att se hur han åker in och ut och hur han känner sig mer hemma inlåst på kåken än ute i världen.

Visst får han skylla sig själv, han är ju inte oskyldig direkt. Det är ju han själv som sätter sig där gång på gång, men samtidigt så frågar jag mig; är det inte meningen att den så kallade Kriminalvården ska göra någon nytta?

Jag förstår inte vad fängelset gör för skillnad, varken för den dömde eller för brottsoffren. Att sätta någon i fängelse är väl för att skydda allmänheten från farliga människor och för att straffa den som har brutit mot lagarna. Men om man inte hjälper de intagna från att återfalla i brott
så har ju inte fängelset fyllt sin funktion för någondera. Allmänheten blir ju inte skyddad av att den nymuckade kåkfararen är precis samma person som han var när han kom till fängelset. Förutom det faktum att nu har han fått nya kontakter.

Fängelset i Sverige är ju inte direkt tillräckligt hemskt för att skrämma bort folk från att göra brott. Det är många, inklusive min bror, som ser fängelsevistelsen som en chans till vila. Efter ett hårt knarkrace är det skönt att få lite lugn och ro, mat, tak över huvudet och en säng. För min bror är fängelset det närmaste han har kommit ett hem på många år, så att sitta i fängelse kommer nog aldrig att avskräcka honom från att göra mer brott.

Jag förespråkar inte hemskare fångvård, det är inte det jag vill säga. Jag förespråkar att Kriminalvården borde leva upp till sitt namn och sluta vara en förvaring och börja vara vård.

Man måste försöka ge de intagna en förutsättning för att kunna förändra sitt liv. Som det ser ut idag är det inte konstigt att väldigt många återfaller i brott igen och igen och igen. Min bror har ingenstans att gå när han muckar.
De öppnar grindarna och släpper ut honom genom dörren. Han har inga pengar, ingen bostad, ingen skjuts någonstans, ingenting. Möjligtvis har han en tid hos socialtjänsten om några veckor.

Vad tycker ni att han ska göra? Ska han gå in till närmaste stad och gå in till ett lägenhetsuthyrningsföretag och fråga om de har några lediga lägenheter? Eller ska han gå till ett par företag och söka jobb? Vad ska han visa upp, sitt CV? Han har ju inget! För att få någonstans att bo så behöver man ju en månadsinkomst, vilket han självklart inte har.

Det finns bara en väg för honom att gå, tillbaka till någon gammal vän, tillbaka till gamla beteenden och tillbaka till fängelset.

På den avdelning i den anstalt där min bror sitter nu, där får man inte plugga medan man sitter. De får bygga fläktar eller som min bror har avancerat till; kökstjänst. Hur ska det hjälpa dem att bli goda samhällsmedborgare när de muckar?

Varför gör man inte en plan för hur man ska återanpassa den dömde till samhället från dag ett på fängelsestraffet? Vad behöver den här personen? Är han/hon motiverad att förändra sitt liv? Om inte, kanske personen borde sitta på motivationsavdelning? Om hon/han är motiverad, vad bra, vad behöver då den personen för att det verkligen ska fungera? Behöver hon/han studera?
Okej, låt dem då börja med det på en gång!

Behöver personen ta tag i ett drogmissbruk, gör då det i första hand. Låt den personen göra en behandling antingen på fängelset eller på något behandlingshem. Behöver personen psykisk vård se till att det kommer en psykolog och hjälper den med det osv…

Se sen till att när muckardagen är kommen så har den här personen en planering att följa. Någonstans att bo, en skola att börja på eller en praktikplats. Kanske ett nystartsjobb som vår “kära“ regering har fixat. Samtal en gång i veckan, behandling mot kriminalitet, avbetalningsplan för sina skulder. Listan kan göras lika lång som det finns personer på fängelset.

Det viktiga är inte vem som behöver vad, utan att alla behöver en plan och stöd att genomföra den. Det skulle spara samhället enorma ekonomiska resurser och mänskligt lidande.

Så snälla kriminalvården, ta ert förnuft till fånga och försök göra någonting som kanske fungerar!