I förra veckan fick till slut våra beslutsfattare uppgifter från Socialstyrelsen och Kronofogdemyndigheten att 239 barn blivit vräkta bara i år.

Det är anmärkningsvärt att det ska behöva ta över fyra månader för våra beslutsfattare att få vetskap om de barnfamiljer som nästan dagligen vräks i detta land.

Bara i år har alltså 239 barn plus föräldrar blivit vräkta från sina hem under den regering som gick till val med “Inga barn ska vräkas från sina hem“.

Alla dessa familjetragedier som skett ser nu oppositionen en chans att vinna politiska poäng PÅ.

Så vänsterpartiet föreslår nu att man inte ska kunna vräka barnfamiljer utan att ha en god bostad som de kan flytta till. Hur ska detta gå till utan att familjen blir vräkt från sitt hem? Och vad menas med god bostad om inte den dessa människor bodde i innan inte gör det?

Det är lätt att förstå oppositionens lågmälda och intetsägande argument när det under deras egen regerings två sista mandatperioder vräktes mellan 7500-10 000 barn.

Cirka 85 procent av alla dessa vräkningar hade kunnat förhindras med hjälp av sedan länge instiftad lag, med stöd av Jordabalken (1970:994). Enligt JB 12:44, stycket 4 p1 kan myndigheten åta sig betalningsansvaret för den aktuella bostaden, med resultat att vräkningen stoppas, oavsett vilken inställning den aktuella hyresvärden har.

Men då varken ansvariga politiker eller tjänstemän törs använda den blir också vräkningarna ett faktum.

Istället för att använda våra fattiga människors livsöden för egen vinning i populistiska uttalanden för att vinna politiska poäng, kanske ett autogiro på hyran och stöd i hemmet för att behålla.

Det skulle kunna vara en alternativ lösning till den vidriga människosyn politiker och tjänstemän uppvisar mot våra fattiga medborgare.