Tillför EU:s narkotikapolitik något gott med sig? Nej, troligen inte. Det visar antagandet av det s.k. Cataniabetänkandet nyligen, menar Hélène Goudin, EU-parlamentariker för Junilistan, som röstade emot.
Allt eftersom tas steg mot en gemensam narkotikapolitik på EU-nivå. Att EU:s medlemsstater tillsammans försöker att göra något åt inflödet av narkotika till Europa från andra världsdelar är bra. Men när det talas om en gemensam syn på hur narkotikamissbruk ska hanteras från samhällets sida är vi farligt ute.
I många länder i västra Europa har man gett upp nolltoleransen gentemot narkotikamissbruk.
Att bekämpa narkotika är som att försöka få folk att sluta dricka kaffe, menar många politiska krafter i EU, främst från mitten- och vänsterhållet. I stället ska man hjälpa narkomaner att knarka på ett så skadefritt sätt som möjligt. Just begreppet med en skadereduceringspolitik inom narkotikaområdet är så gott som samtliga politiska partier i Sverige eniga om att det inte är något för Sveriges del, där vi fortfarande ser nolltolerans som möjlig i kampen mot narkotikamissbruk.
EU-parlamentet antog i april ett betänkande om det civila samhällets roll i narkotikapolitiken inom EU (Cataniabetänkandet).
En hel del i betänkandet kan anses harmlöst, men i betänkandet skriver man just att det ska främjas initiativ från det civila samhället att genomföra en skadereduceringspolitik, genom att arbeta ”direkt på gatan”.
Oftast handlar det då om att upprätta samlingslokaler, där narkomaner assisteras att missbruka på ett så skadefritt sätt som möjligt.
Tillför EU:s narkotikapolitik något gott med sig? Nej, troligen inte, ökad liberalisering av vissa droger och ökad legalförskrivning av droger från sjukvården involverar samhället i narkotikahantering på ett sätt som inte är acceptabelt. Det har vi i Sverige varit emot.
Cataniabetänkandet antogs med 600 ja-röster mot 35 nej-röster och 32 nedlagda röster. Av de svenska ledamöterna, röstade Lena Ek (c), de fyra moderaterna och Inger Segelström (s) ja. Nej röstade Vänsterpartiet, Junilistan och fyra socialdemokrater. Folkpartiet och Miljöpartiet avstod medan kristdemokraterna och Feministiskt initiativ var frånvarande.
Charlotte Cederschiöld (m) har tidigare sagt att moderaterna verkligen är mot en narkotikaliberalisering. Varför röstade de då för betänkandet?