Holländska tidningar kallar dem för “coffeecorners“ och belgiska för “drogvaruhus“. I januari gav Maastrichts kommunstyrelse grönt ljus för byggandet av tre gallerier med coffeeshops intill den belgiska gränsen, vilket lett till storbråk mellan gränskommunerna.

Vi åker till den sydligaste utkanten av Maastricht, helt nära den belgiska gränsen. Området är idylliskt och det är svårt att föreställa sig en mindre sannolik plats för ett “drogvaruhus“. Eftermiddagssolen skiner och längs motorvägen slingrar en tvåfilig cykelväg med pendlare och ungdomar på väg hem från skolan.

Sommaren 2009 kommer en 2000 kvadratmeter stor cannabisaffär med 700 parkeringsplatser att ligga här. “Mississippi“ och “Smokey“, två av de tre coffeeshopsen som flyttar hit, är båtar och kommer att ligga förtöjda i floden Meuse strax intill.

När vi frågar om vägen visas vi en äng mellan motorvägen och floden. Bredvid ligger en campingplats. Föreståndarinnan berättar att det är sista året som de har sin camping här.
– Men annars skulle jag inte ha gillat planerna. Jag har ju barn och så, säger hon och pekar mot en flicka i tioårsåldern.

De andra två droggallerierna, som grupperar två respektive tre coffeeshops, kommer att ligga i de norra och västliga utkanterna av Maastricht. Den belgiska staden Visé ligger ett par kilometer bort och man kan lätt ta cykeln dit.
– Vi har 10.000 invånare och bland dem är 4.000 studenter. De kommer att ha en ständig frestelse bara fem minuter bort, säger Visés borgmästare Marcel Neven till Drugnews.

Tillsammans med de andra belgiska gränskommunerna planerar han att dra Nederländerna inför EG-domstolen.
– Men först kommer vi att ta upp frågan med den ansvarige EU-kommissionären, säger Marcel Neven. Det här strider mot Schengenfördraget, som tydligt uttrycker att man inte ska skapa problem för sina grannländer. I Maastricht löser man ett internt problem genom att exportera det till oss.

På stora torget i Maastricht ligger det vackra stadshuset. Där träffar vi Michel Detisch, den kommunala tjänsteman som är ansvarig för utlokaliseringen. Totalt kommer alltså åtta av Maastrichts 15 coffeeshops flytta ut, övriga blir kvar inne i stan. Han har svårt att förstå den belgiska kritiken.

– Vi tycker att Belgien hycklar. I Belgien kan man ha tre gram cannabis i fickan och åklagaren gör ingenting. Samtidigt kan man inte köpa det lagligt någonstans. Det är klart att de kommer hit, säger han.

Omkring 4000 “drogturister“ kommer varje dag till Maastricht för att köpa cannabis på något av stadens 15 coffeeshops. Det rör sig om en och en halv miljon människor varje år. De flesta kommer från södra Belgien och Tyskland, men även från Frankrike och Italien.

Situationen är liknande i andra nederländska gränsstäder. Venlo, som ligger en halvtimmes bilfärd ifrån Düsseldorf och Köln, har redan flyttat ut en del av sina coffeeshops närmare tyska gränsen. Oredan i stan minskade utan att öka vid gränsen, enligt Michel Detisch.

Maastricht har tidigare försökt stoppa drogturismen genom att införa krav på nederländsk legitimation för att handla cannabis, men i mars upphävdes förbudet efter att domstolen funnit det diskriminerande.

•Är det inte motsägelsefullt att nu bygga stora komplex enbart för turisterna?
– Jo, visst är det det. Men vi måste komma tillrätta med den här situationen, på det ena eller det andra sättet, säger Michel Detisch.

För kommunen är inte problemet turisterna själva utan den kriminalitet som kommer i deras spår. Det handlar om “drugrunners“, kriminella gäng som rånar turisterna på vägen. Eller lurar med dem till illegala coffeeshops där kokain, heroin och amfetamin säljs vid sidan av cannabis, som i Nederländerna betraktas som en “lätt drog“.

Marcel Neven, Visés borgmästare

– Den holländska regeringen kan inte lösa problemen som uppkommer av deras politik. Det är vi måste hantera problemen, säger han.

För Visés borgmästare Marcel Neven finns det bara en lösning, att Nederländerna ändrar sin drogpolitik i grunden.
– Nederländerna är det enda europeiska land som har laglig försäljning av cannabis. Utlänningar åker i första hand dit för att köpa cannabis, men så småningom växer en marknad för andra droger också, säger han.

Så länge tillgängligheten av droger skiljer sig så mycket åt mellan länderna kommer drogtrafiken att fortsätta. På den punkten är politiker på båda sidor gränsen överens. Men vem det är som ska anpassa sig till den andra råder det delade meningar om.