Mona Sahlin intog Almedalens scen som rosornas ledare. Gav vallöften om FRA, rättvisa och fastighetsskatt, anknöt bakåt till Palme, men mindre framåt. I ett samtal med Fryshusets unga var hon tydligare om välfärd och sociala frågor.
I onsdags var det Mona Sahlins tur att beträda Almedalen. Liksom tidigare talare i veckan nämndes inte sociala frågor utifrån ett drogperspektiv. Men i ett intressant samtal tidigare på dagen med några ungdomar från Fryshusets som har en katamaran i Visby hamn var hon tydligare.
– Barn till missbrukare och psykiskt sjuka måste garanteras stöd, sade hon till utfrågaren Leo Razzak.
Om skolan underströk hon att unga måste lära sig läsa, skriva och räkna (“för att inte bli lurade“), men också få hjälp att komma på vem man är och vad man kan bli i livet.
Razzak klämde också ur henne – om utanförskap och segregerade områden – att socialdemokraterna i riksdagen ska förorda att flyktingar som kommer till Sverige anvisas plats i olika kommuner för att inte alla samlas i få orter. Något som s-kommunalråden i Malmö, Södertälje och Göteborg länge krävt.
På kvällen klev hon upp på scenen i Almedalen inför en rekordpublik, minst 3000 åhörare. Betydligt fler än vad Jan Björklund och Maud Olofsson lockat.
Ståupparen Henrik Schyffert hade värmt upp innan med vassa inlägg och råd att istället för att betona förändring som “nya moderaterna“ återgå och framhålla “gamla sossarna“.
Väl på scenen iklädde sig Mona Sahlin, 51, en tydligare ledarroll och en möjlig statsminister efter nästa val. Mindre unga käcka Mona, mer politik, visioner, snack om välfärd, rättvisa och solidaritet. Och angrepp på Alliansen. För att se väljarna som desinformerad kunder, inte välinformerad medborgare.
“Vi är beredda att återta makten efter valet 2010“, sade hon segervisst och radade några löften:
Aldrig Nato-medlemskap, ingen skattechock om s vinner valet, däremot ska fastighetsskatten för “de rika“ med hus med över 5 miljoner i taxeringsvärde höjas någon procent. Och den omstridda FRA-lagen ska rivas upp, utredas igen och får man förmoda åter antas igen, med någon modifiering.
Hon sade att det behövs “en lag som inte hotar, utan en lag som skyddar”.
Hon har samsnackat med miljöpartiet. Men vänsterns Lars Ohly muttrade surt vid sidan av scenen att kabelspaningen ska bort, punkt slut.
Försvar av välfärden lyfte hon fram, värderingar om sammanhållning och solidaritet. “Här ändrar vi oss inte en tum“, och klassikern “åt var och en efter behov, av var och en efter förmåga“, och inhöstade applåder.
Annars mycket tillbakablickar om hur Palmes tal och engagemang fått henne att gå med, att “orden är viktiga“ och internationell solidaritet. Mona Sahlin avslutade med att bjuda upp Lisbeth Palme på scenen. Därmed hade hon klivit ut ur skuggan efter Göran Persson. Många röda rosor rikare.