Grundlös evidens om hemlöshet

Har hemlösa individer verkligen andra särskilda grundläggande behov än andra människor? Det undrar Rolf Nilsson, i Föreningen Stockholms hemlösa, i en Drugnews-krönika.

Idag hörs orden “evidensbaserad kunskap“ basuneras ut i olika sammanhang av oförstående människor lika ofta som amen i kyrkan.

Vad kan det vara för “evidens“ man söker hos människor utan ett tryggt hem? Det kan väl inte finnas något som har mer evidens än ett tryggt hem när över nio miljoner människor i Sverige behöver det.

Men denna evidens tillämpas dock inte när det gäller våra hemlösa. Det finns många tillvägagångssätt att kringgå de mest självklara och grundläggande behoven för att möjliggöra “evidensbaserad“ forskning.

Men den vi använder oss av på våra hemlösa måste vara den människovidrigaste av alla. Där tar vi bort det trygga hem vi alla andra behöver för ett någorlunda fungerande liv. Vi hoppar helt enkelt över grunden för att kunna forska på dessa människor. Då först hittas saker att forska på.

Det kan vara vad dessa människor har för missbruksproblem, hur den psykiska ohälsan ser ut, hur kriminella de är, vilka somatiska sjukdomar de får, hur deras tandstatus är. Man forskar på deras barn och så vidare… Forskningen (fantasin) har inga gränser.

Men vart i all denna forskning finns en hållbar “evidens“ om grunden för forskningen inte finns med i sammanhanget?

Om vi klättrar ner ett par pinnhål i vår produktiva hemlöshetsindustri, då hamnar vi mitt bland omkring 900 organisationer där över 30 000 avlönade sysselsätts. Sedan tillkommer alla volontärer som hjälp åt våra cirka 18 000 hemlösa i Sverige.

Hur kan det komma sig att Sveriges medborgare så förbehållslöst köper det som landets frivilligorganisationer, socialtjänsten och andra aktörer påstår att hemlösa människor behöver?

Då dessa organisationer uppehåller sig uteslutande vid de olika diagnoser och symtom som individen uppvisar. Att människor saknar ett tryggt hem att gå till förvandlas i de hjälpandes ögon till en åkomma. En åkomma som bara förvärras för varje dag den drabbade tvingas gå med på de hjälpandes villkor.

Tror verkligen Sveriges skattebetalande medborgare att hemlösa individer har särskilda grundläggande behov? Skiljer sig deras behov sig från en människa med ett hem att gå till?

Vid de föreläsningar jag håller brukar jag ställa en fråga till åhörarna: “Om ni blir tvungna att välja bort jobbet eller bostaden, vilket skulle ni välja?“. På denna fråga har ingen ännu valt bort bostaden vilket jag tar som en bekräftelse på hur viktig den anses vara för vår existens.

Har människor som förvägras ett hem inte samma grundbehov? Sveriges medborgare borde känna en djup oro kring det faktum, att hemlösa missbrukas så systematiskt av dem som säger sig vilja hjälpa. Så som det ser ut i dag utgör den hemlöse en stor inkomstkälla för ett stort antal organisationsmänniskor.

Så i praktiken blir hjälpen avsedd för våra hemlösa istället en hjälp att sysselsätta och avlöna redan etablerade människor. Detta är något som bara kan fortgå så länge definitionen hemlös kvarstår.

Använd inte dessa skattemiljarder som avsätts varje år för detta ändamål till att expandera denna omänskliga hantering av människor. Använd istället pengarna till att köpa eller bygga integrerade trygga hem.

Det är vad våra hemlösa behöver. Därefter kan vi erbjuda det stöd och den hjälp som krävs för att behålla det. För de som vill och behöver det.

Etiketter:

Annonser