Dags att adla Grammis-artister?

Dags att adla artisten Andreas Kleerup? Det undrar Drugnews krönikör Per Johansson efter att några reagerat mot att polisen drogtestade deltagare vid Grammisgalan.

Jag skriver in ordet ”adel” i Wikipedia. Som vanligt får man där reda på mycket på kort tid.

Ordet i sig kommer från lågtyskan och betyder ”härkomst” och togs in i svenskan på 1400-talet. Ett samtida ord för samma fenomen var ”frälse” vilket syftar på de privilegier en adelsperson åtnjöt vid den här tiden. Själva uppkomsten av en adelsklass grundar sig i att de utvalda åtog sig att göra krigstjänst åt kungen och därmed blev skattebefriade; ”frälsta” från att betala skatt.

En adelsklass har funnits i många kulturer, kanske de flesta. Under århundraden spelade adeln en avgörande roll som samhällsledande skikt. Med ekonomins utveckling under sen medeltid försvagades adelns roll i och med framväxten av en klass av handelsmän och borgare. Under industrialismen blev detta än tydligare.

Adeln som fenomen har aldrig avskaffats i Sverige men ingen person har adlats sedan 1902, då Sven Hedin fick den äran. Privilegierna hade dock i praktiken avskaffats långt före dess. Ända fram till 2003 hade adeln formell ställning i det svenska samhället vilket innebar att eventuella ändringar i villkoren för vad det innebar att tillhöra adeln skulle godkännas av regeringen. Idag är adeln formellt att betrakta som en förening bland andra och Riddarhuset – i teorin i alla fall – som vilken scoutstuga som helst.

Ett intressant nerslag i den svenska adelns historia är 1569 års privilegieurkund som tillkom under Johan III:s regenttid. Där specificeras adelns ställning som bland annat innebar att en adelsman inte kunde fängslas i avvaktan på rättegång och inte heller dömas av andra än av andra adelsmän.

De senaste dagarnas uppmärksamhet i media kring att polisen gjorde ingripanden mot en del artister vid Grammisgalan för misstanke om narkotikabrott får mig att fundera på om det inte är dags att vi återupprättar adelssystemet i Sverige.

Helt uppenbart finns en hel drös med människor som är beredda att axla rollen som privilegierade samhällsmedborgare.

Huvudpersonen själv, Andreas Kleerup, säger till Expressen:
– Jag tycker det är så jävla dåligt. Här ska vi fira vad vi håller på med och i mitt fall fira det jag kämpat för de senaste 20 åren och så gör polisen såhär… Och allt jag gjort för Sverige, all skatt, Unicef-engagemanget för svältande barn…

Sångaren Ebbot Lundberg säger till Aftonbladet:
– Varför ska de göra det under artistgalan och inte under idrottsgalan, när det finns så jäkla mycket dopning?

Sångerskan Robyn håller med och säger till Aftonbladet:
– Det är tråkigt. Det här är ett tillfälle när folk vinner priser.

Lars Gustafsson, vd för det bolag som arrangerade Grammisgalan, tycker enligt Aftonbladet att det var ”olämpligt” av polisen att agera under pågående gala. TV4:s programchef Fredrik Arefalk önskar att polisen skulle ”respektera en direktsändning”.

I konsekvens med vad Kleerup & Co. säger menar jag att det är dags att blåsa liv i det gamla adelssystemet, men med artistiska meriter som grund snarare än militära. Vi lever ju för tusan i en modern tid!

Att erhålla en Grammis skulle kunna innebära att man samtidigt adlades och kom i åtnjutande av vissa privilegier.

Några privilegier skulle kunna vara att adliga artister bara behöver betala skatt om de ville. De skänker ju trots allt så mycken glädje till vårt land, så det kan väl vi andra bjussa på. Polisen skulle inte ha rätt att ingripa mot mindre brott som artister begår, utan vänligen be den adlige att vid tillfälle stämma träff med polisen för att reda ut saken. Om det passar och artisten har tid vill säga.

TV4 och skivbranschen skulle kunna upprätta en speciell artistdomstol där lite hippa jurister som själva kan dra några riff på en gitarr eller åtminstone är bra på karaoke skulle agera domare.

I de fall det är helt uppenbart att lite allvarligare grejer inträffat. After all, nobody is perfect, som det brukar heta.

En fråga som återstår att lösa är det här med de adliga titlarna. Måste de vara så många? Baron, greve, friherre, lågadel, högadel, ointroducerad adel, kommendörsätter… Vem kan hålla reda på allt det där? Vore det inte enklare att hitta på en ny adlig titel: Artist UPA (= utan personligt ansvar)?

Etiketter:

Annonser