WHO bör omvärdera sin syn på sprutbyte

Jag tycker inte att Sverige ska införa sprutbyte på bred basis; sjukvården ska inte ägna sig åt verkningslösa insatser. Det skriver Per Johansson, generalsekreterare i RNS, efter att undersökt forskningsstödet på området och tycker att WHO bör tänka om.

Tre tunga generaldirektörer gick i DN Debatt den 4/11 ut med att de vill att Sverige ska införa sprutbyte i stor skala. Generaldirektörerna slår fast att forskningen visar att sprutbyte motverkar smittspridning, dock utan att några referenser anges.

Nyligen avslutades en utredning, beställd av Stockholms läns landsting, där man föreslår att sprutbyte ska införas. Utredningsbetänkandet innehåller ingen litteraturlista med hänvisningar till vetenskapliga rapporter.

Hur ser det då ut med evidensen? Finns det stöd i forskningen för att sprutbyte har en hiv-preventiv effekt? Det finns färre än tjugo studier i världen där man utgår från biologiska data – det vill säga om folk är smittade av hiv eller inte – och där man jämför undersökningsgruppen med en kontrollgrupp – dvs. att man jämför de som deltar i sprutbyte med de som inte deltar.

Endast en studie ger tydligt stöd för att sprutbyte skulle ha en hiv-preventiv effekt; Des Jarlais, HIV incidence among injecting drug users in New York City syringe-exchange programmes, Lancet 1996. Forskarna rapporterar en signifikant skillnad mellan den undersökta gruppen och kontrollgruppen. Dock har man inte tittat på möjliga andra förklaringar till skillnaden, exempelvis att de som deltar i sprutbytet genom tester får kunskap om sin hiv-status och samtidig rådgivning om ett säkrare miss¬bruksbeteende.

Ofta hänvisas till en studie av Hurley, Effectiveness of needle-exchange programmes for prevention of HIV infection, Lancet 1997. Dåvarande folkhälsominister Morgan Johansson hade just den här studien som sitt huvudargument när han drev igenom den lagstiftning vi fick 2006. Hurley jämför städer med sprutbyte med städer som inte har det och kommer fram till att det finns en skillnad till sprutbytets fördel. Den norska epidemiologen Ellen Amundsen har kritiserat dessa slutsatser i en artikel i tidskriften Addiction år 2006. Amundsen argumenterar att Hurley jämför städer som inte är jämförbara med varandra på grund av att de befinner sig i olika faser av epidemiutvecklingen.

Erfarenheterna från Kanada, Vancouver och Montreal, ger vid handen att sprutbyte har en negativ effekt. I Vancouver introducerades sprutbyte tidigt, redan 1988, när bara ett par procent av sprutnarkomanerna var hiv-positiva. Flera studier som kartlagt detta visar att de som går på sprutbyte har smittats i högre grad än de som inte gjort det. Exempelvis: Schechter, Do needle exchange programmes increase the spread of HIV among injection drug users? Aids 1999.

I Montreal introducerades sprutbyte 1988. År 1995 kunde man konstatera att 16 procent av de som deltog i sprutbyte smittats av hiv medan endast 5,8 procent i gruppen som inte deltog. Detta rapporteras av Bruneau, High rates of HIV infection among injection drug users participating in needle exchange programs in Montreal: results of a cohort study. American Journal of Epidemiology 1997.

I flera studier kommer man fram till att det inte finns någon skillnad mellan den undersökta gruppen och kontrollgruppen. Exempelvis i denna studie: Monterroso, Prevention of HIV infection in street-recruited injection drug users. Journal of Acquired Immune Deficency Syndrome 2000.

Särskilt intressant för oss i Sverige är Nils Stenströms doktorsavhandling som lades fram 2008 vid Mittuniversitetet; Intravenöst narkotikamiss¬bruk – sprututbytesprogram. Stenströms avhandling ger inte stöd för att sprutbytet i Malmö, i sig, har en hiv-preventiv effekt.

En särställning i sammanhanget har en forskningsöversikt, Effectiveness of Sterile Needle And Syringe Programming in Reducing HIV/AIDS among Injecting Drug Users, publicerad av WHO 2004 och som förordar sprutbyte.

Författare till denna översikt är Alex Wodak. Han är miss¬bruksläkare från Australien och deltar flitigt i den internationella narkotikadebatten där han bland annat förespråkar legalisering av cannabis. Det omöjliggör i och för sig inte att han gör en korrekt avstämning av forskningen om sprutbyte, vilket han dock inte lyckats med.

Han förbigår de mycket nedslående resultaten från Vancouver och Montreal och han har bokfört ett par studier som att de ger stöd för sprutbyte när de i själva verket visar på noll resultat. Wodaks översikt kom ut innan Amundsen publicerat sin kritik av Hurleys studie men WHO bör under alla omständigheter göra en omvärdering av sin rekommendation angående sprutbyte.

Jag tycker inte att Sverige ska införa sprutbyte på bred basis; sjukvården ska inte ägna sig åt verkningslösa insatser.

I bästa fall gör sprutbyte ingen skada, men risken finns att de som beslutar införa sprutbyte tror sig ha åstadkommit något när de i själva verket borde ägnat kraft och energi åt att få verkningsfulla insatser på plats.

Etiketter:

Annonser