Drugnews och tidningen Dagen har publicerat en debattartikel där man drar slutsatsen att underhållsbehandling vid opiatberoende leder till att fler och fler dör. Bromme, Larsson och Karlsson använder sig av rapporten “Drogrelaterade dödsfall i Stockholms län“ skriven av Anna Fugelstad (2009).

Subutex och metadon förskrivs till patienter som har ett mångårigt opiat/opioid missbruk som resulterar i en skada i hjärnans belöningssystem. Att förskriva Subutex och metadon på ett korrekt sätt kan liknas vid insulin för en diabetiker. Början av behandlingsperioden kan vara ostabil och svår eftersom patienterna ofta kommer från en raserad social situation. Det är dessutom vanligt med ett blandmissbruk som försvårar behandlingen och habilitering. Blandmissbruk ökar dessutom risken för dödsfall både i och utanför programmet. Det är viktigt att se individens hela situation och att kombinera medicinsk- och psykosocialbehandling.

Debattörerna påstår att ökningen i dödsfall skett bland patienter som ingår i underhållsbehandling. Detta tyckte jag var ett intressant påstående eftersom det finns flertalet forskningsstudier (internationella, svenska och till och med gjorda av Anna Fugelstad själv, 2006) som pekar på motsatsen.

När man läser rapporten på vilken man grundar sitt påstående finns det ingen information om dödsfall relaterat till patienter som är inskrivna i behandlingen. Om vi tittar närmare på de aktuella siffrorna ser vi att dödsfall med heroin i kroppen är nästan hälften så många som innan Subutex började användas som underhållsbehandling. Det konstateras att Subutex och metadonpositiva dödsfall har ökat markant, men debattörerna drar en felaktig slutsats att dessa individer varit patienter i programmet. Det ger en falsk bild av hur behandlingen och programmet fungerar.

Fugelstad med flera noterar i sin forskning publicerad 2006 att dödligheten var lägre bland opiatberoende som kvarstannade i underhållsbehandlingen. De patienter som blivit utskrivna från behandlingen löpte 20 gånger så stor risk för våldsamma dödsfall.

Forskarna drog slutsatsen att underhållsbehandling är säkert så länge patienterna kvarstannar i behandlingen och att det var relativt få dödsfall på grund av så kallat läckage till individer som inte är i behandlingen.

Mycket kan hända på ett par år och möjligt läckage bör ständigt bevakas. Det är viktigt eftersom läkemedlet då tas på fel sätt och individen oftast står utanför medicinsk och psykosocial vård. Det är inte ovanligt att personer väljer att använda Subutex illegalt istället för det mycket farligare heroinet.

Att personer dör på grund av missbruk är allvarligt och vi måste på bästa och mest effektiva sätt se till att vi minskar riskerna för detta och ökar chanserna för ett drogfritt meningsfullt liv. Ett problem är att programmen inte kan ta emot alla de personer som är i behov av behandlingen. Vi släpper dessa personer till ett fortsatt missbruk och användande av illegala droger och ökad dödlighet. Hur ska vi bli bättre på att nå och öka chanserna för kvarstannande i behandling för denna grupp?

Läckage och en snedvriden debatt riskerar att slå hårt mot patienter som är inskrivna i programmet, som är på väg till ett ordnat liv bort från en missbrukssitutation och misär.

Vi får inte glömma att det är en behandling som inte bara räddar liv utan också ligger till grund till att individer kan bygga ett mer normalt och meningsfullt liv.

Hjärnans belöningssystem är en del i beroendeproblematiken men många livsområden behöver oftast byggas upp på nytt (psykisk och fysisk hälsa, ekonomi, bostad, sysselsättning, fritid, intressen, relationer, etc.). Därför krävs det ett nära och gärna integrerat samarbete mellan landsting, kommun och andra aktörer för att på bästa sätt hjälpa dessa patienter.