Om jag inte gillar Vänsterns syn på fria sprutor, är det skäl nog för att rösta på Moderaterna! Om jag inte tycker om Centerns idé om gårdsförsäljning av vin, så röstar jag vänster! Om jag inte tycker om Lars Ohly för att han hänvisar till möjligheten med bröstpump, ska det göra att jag inte röstar vänster! Om jag inte gillar Björklunds kunskapsskola, gillar jag inte Folkpartiet. Dessutom tycker jag att MP:s krav på högre bensinskatt är emot mig som bilförare.

Utifrån att jag som person inte tycker om enskilda inslag i varje politiskt block, skulle jag bli blankröstare eller röstskolkare.

Anledningen till funderingarna är att Lars Ohly tappade väljare när han nämnde bröstpump som en möjlighet att kunna dela barnledigheten också när barn ammas. Men han vann onekligen när han friade i TV 4 till sin sambo. Det är skönt med politiker som kan bjuda på sig själva också i valspurten.

Frågan är hur vi tänker som väljare. Är det helheten eller detaljerna som styr våra val? Det finns knappast något parti som till hundra procent är just mitt parti, men om jag ser till helheten och vilket samhälle i framtiden jag önskar kanske man måste rucka på några saker jag inte gillar.

I mitt samhälle måste det finnas viss gemensamt ägande av delar som tillför oss alla något så när garanti för lika välfärd. Det måste finnas en social rättvisa som gäller också dem som inte bidrar via skattsedeln och det måste finnas vissa garantier för att det inte bara en dag tar slut, bara för att vi sålt ut allt gemensamt ägande.

I valet mellan total privatisering – vilket vi delvis är på väg emot – och samhälleligt ägande föredrar jag att samhället äger så pass att vi inte en dag står utan någonting alls. Om vi säljer ut Vattenfall, privatiserar Systembolaget, säljer ut gemensam skog och mark, resterande fastighetsbestånd, vad återstår då?

Om vi samtidigt sänker skatterna till ett minimum hur ska vi finansiera Tant Agdas bostadsbidrag, mina barnbarns skola och eventuell sjukvård för att ta några exempel?

I den förenklade valdebatten handlar mycket om just nu och idag. Rör inte min sänkta skatt. Rör inte min valfrihet. Rör inte min bil. Rör inte min rätt att köpa en kommunalt ägd bostad. I den förenklade valdebatten handlar det om att, jag skiter väl i om det finns uteliggare, människor med problem, arbetslösa och sjuka. Detta så länge jag själv har tak över huvudet, inte blir sjuk eller arbetslös.

Jag träffade för ett tag sedan en f.d. direktör som drabbats av försäkringskassans och arbetslöshetskassans fallgropar. Han hade missat att anmäla sig till arbetsförmedlingen i tid, vilket gjorde att han inte fick stämpla och är man arbetslös är sjukpenningen ett ännu sämre alternativ än A-kassan.

För första gången i sitt liv hade han bestämt sig för att rösta på Rödgröna. Ja, när problemen stänker också på mig, inser vi plötsligt skillnaden mellan privilegierade och utsatta grupper.

I TV4:s utfrågning av Alliansen blev Jan Björklund sårad för att man klistrat på honom främlingsfientliga förslag och journalisterna blev plötsligt vänstersympatisörer. Är det inte märkligt att så länge som partiföreträdare får prata oavkortat om allt som de gör är bra, så bra, så har vi en objektiv journalistkår? Björklund tyckte plötsligt att när journalisterna inte sprang hans ärenden, blev de fiender. Detta trots att journalistkåren i mina ögon sprungit Alliansens ärende i över ett år.

Jag undrar om Jan Björklund kan ställa upp på hela sitt partis program till hundra procent, om Maud Olofsson kan det, om Reinfeldt gör det?

Om så förhåller sig, vad är det då som gör att väljare säger att samma partiers program inte omfattar dem fullt ut och därför inte tänker rösta.

Politik är de stora kompromissernas konst. Och jag som väljare får välja det minst obehagliga och det som något så när stämmer med min syn på nuet och framtiden. Det är väl det som gör politiken så svår, vi kan aldrig få det ideala samhället. När KD insåg att alkohol är en känslig fråga och att många svenskar vill bestämma över sitt drickande (rör inte min grogg), ändrade sig KD tvärt och har numer svalt det mesta av en liberal alkoholpolitik. Det visar väl hur svårt det är för oss väljare.

Tycker om formatet i TV4:s politikerutfrågning. Men har ni sett kvällstidningarnas tyckarbarometrar? Journalisterna gör ett dåligt jobb när de frågade ut de Rödgröna i onsdagens debatt och ett bra jobb när gjorde samma sak med Alliansen. Tyckarbarometrarna visar hög procent för de borgliga och urusla siffror för de Rödgröna oberoende hur dåliga alternativt bra svaren är.

Vad jag tycker om dessa “barometermänniskor“ låter jag vara osagt, men lite eftertanke och kritisk granskning skulle nog vara på sin plats.