Vad är det då Per Johansson, generalsekreterare i RNS, missförstår? Kritiken från Johansson skjuts främst in på frågan om skadereduktion, på engelska ”harm reduction”. Johansson tror sig ha hittat LUF:s akilleshäl eftersom skadereduktion inte påstås vara applicerbart på frågan om cannabis.

Johansson skriver: ”Hur menar LUF att de som röker cannabis skulle skadas mindre om den blev laglig?” Per Johansson kommenterar att frågan om ”Harm reduction brukar så gott som alltid vara relaterat till opiatmissbruk.”

Uppenbart är att Johansson inte tagit sig tiden att läsa in sig på forskningen om skadereduktion eller helt begriper vad begreppet innebär. Forskningen som berör skadereduktion rör sig alltifrån sprututbytesprogram, handelsteorier om minskning av smuggling till frågor som berör alla möjliga droger, och är inte begränsat till opiater. Är Johansson inte övertygad kan han exempelvis göra en sökning i Harm reduction journal. En sökning på skadereduktion och cannabis genererar en hel serie med artiklar.

Men vad handlar egentligen skadereduktion om? Egentligen är det lätt: man söker den mest effektiva vägen till minskning av skador på människor och samhället i stort.

Ett led i denna strävan är inte alltid kriminalisering – sambandet mellan kriminalisering och minskad konsumtion av narkotika är på intet sätt bevisad.

Målsättningen med skadereduktion är att narkotikamissbruket ska minska och att de enorma skador som uppstår på samhället i form av illegal narkotikaproduktion ska minska. Problemen i Mexiko och Colombia där tiotusentals människor har dött i narkotikakrig är ett exempel på det man försöker eliminera med hjälp av skadereduktion. Den konservativa presidenten Vicente Fox som tillsammans med Bush den yngre inledde kriget mot droger kommenterade för några år sedan frågan om legalisering att det var det ”minst dåliga” i sammanhanget.

Målsättningen med skadereduktion är att i alla led minska inflytandet för de kriminella nätverken att producera, förädla och sälja narkotikan samtidigt som skadeverkningarna hos de som missbrukar kan minskas.

Låt oss ta ett exempel på ett land som faktiskt genomfört det som LUF förespråkar. I British Journal of Criminology (2010 50 (6): 999-1022) kunde man i en utvärdering av de studier som behandlade Portugals avkriminalisering av flera droger (inte bara Cannabis) dra följande slutsatser: ”less teen drug use, fewer HIV infections, fewer AIDS cases and more drugs seized by law enforcement. Adult drug use rates did slightly increase — but this increase was not greater than that seen in nearby countries that did not change their drug policies. The use of drugs by injection declined.”

I Forbes kunde man så sent som i juli läsa en artikel om avkriminaliseringen i Portugal, där citerade man Joao Goulao, ordförande för Portugals institut för narkotika och narkotikamissbruk som sammanfattade tio år med avkriminalisering: ”There is no doubt that the phenomenon of addiction is in decline in Portugal” Goulao kommenterade även nivån av missbrukare i landet “The number of addicts considered “problematic“ – those who repeatedly use ”hard” drugs and intravenous users – had fallen by half since the early 1990s, when the figure was estimated at around 100 000 people, /../ This development can not only be attributed to decriminalisation but to a confluence of treatment and risk reduction policies.“

Juristen Glenn Greenwald som för den amerikanska tankesmedjan Cato gjorde en utvärdering av avkriminaliseringen i Portugal uttalade sig efter rapportsläppet att ”Judging by every metric, decriminalization in Portugal has been a resounding success,” och att avkriminaliseringen ”has enabled the Portuguese government to manage and control the drug problem far better than virtually every other Western country does.” Rapporten finns tillgänglig att ladda ner från Catos hemsida.

Portugal har trots avkriminaliseringen en av Europas lägsta nivåer av cannabiskonsumtion, trots att produktionen i både Portugal och det närliggande Marocko är enorm.

Johansson menar att avkriminalisering inte gör att man skadas mindre av Cannabis. Det är fullkomligt sant. Substansens påverkas inte alls av legalisering. Men det är inte, och har aldrig varit, syftet med skadereduktion. Johansson fäktar mot väderkvarnar. Syftet är att öka möjligheterna att vårda de som missbrukar, lättare komma i kontakt med missbrukare och på ett mer effektivt sätt jobba förebyggande. Konsumtionen av narkotika behöver inte, som siffrorna från Portugal visar, påverkas nämnvärt av avkriminaliseringen. Därför är de tecken Johansson spenderar på att förklara narkotikans skadeverkningar välvilliga, men helt onödiga.

Hans förståelse av situationen är endimensionell. Likt Johansson förstår jag faran med narkotika, men till skillnad från honom är jag inte övertygad om att ett kostsamt och destruktivt krig mot droger har varit det mest effektiva sättet att minska missbruk, skador på individer eller att förhindra kriminella nätverk från att sko sig på produktionen.

Skadereduktion handlar i botten om att gå bort från kriminalisering av missbruk, vilket är liktydigt med att kriminalisera sjukdom eller fattigdom, till att fokusera på vård och kontakt med missbrukare. I kriminaliseringen finns en negativ stämpling av de personer som missbrukar, en stämpling som riskerar att alienera dem från sociala myndigheter och samhällets beskydd, när dessa personer behöver det som mest.

Portugals avkriminalisering påminner om det förslag som LUF har idag. Istället för att fängsla missbrukare finns möjligheten att få rehabilitering och komma i kontakt med sociala myndigheter.

Däremot finns det, likt LUF:s förslag, en möjlighet att döma till vård. Förskjutningen är uppenbar, från fängsling och kriminalisering till vård av de som allra mest behöver det.

Resultaten är entydiga i Portugal, dödstalen har gått ner bland missbrukare och HIV-fallen minskar. Talesmannen Walter Kemp från United Nations Office on Drugs and Crime (UNODC) kommenterade avkriminaliseringen i Portugal: ”it appears to be working.”