Överge inte den svenska alkoholpolitiken

”De flesta svenskar kan hantera friheten att dricka”, menar Mattias Svensson i en ny Timbrorapport. Det tar han som intäkt för att även Systembolagets monopol bör slopas. Men det är kanske tack vare, och inte trots, dessa åtgärder som situationen ter sig bra, skriver Peter Allebeck, professor i socialmedicin på KI.

De flesta svenskar kan hantera friheten att dricka, menar Mattias Svensson som har skrivit rapporten ”Alkoholen – en lyckad svensk liberalisering” (Timbro 2012). Det tar han som intäkt för att Sverige bör ta ännu ett steg mot alkoholliberalisering – och slopa Systembolagets monopol. En analogi skulle kunna vara att om vi har en bra situation när det gäller olyckor och dödsfall i trafiken, skulle det kunna tas till intäkt för att höja hastighetsgränser och släppa bilbälteslagen. Kanske det är på grund av och inte trots dessa åtgärder som situationen ter sig bra.

Det stämmer att alkoholkonsumtionen i Sverige har sjunkit något under senare år, trots en på vissa sätt ökad tillgänglighet av alkohol. Det stämmer också att vissa indikatorer på alkoholrelaterade dödlighet och sjuklighet har sjunkit. Det är glädjande. Sverige har lägre dödlighet i skrumplever och andra alkoholrelaterade dödsfall än andra länder.

Men att beskriva det som en historisk liberalisering av alkoholpolitiken är vilseledande. Vi har fortfarande försäljningsmonopol med begränsade öppettider, kontroll av åldersgränser, och förhållandevis bra kontroll på trafiknykterheten.

Alkoholkonsumtionen i Sverige är låg jämfört med flertalet andra europeiska länder, och bland forskare och utredare råder det bred enighet om att detta beror på vår restriktiva alkoholpolitik. Det är ju bra att Mattias Svensson tycker att Sverige har blivit “friare, roligare och trevligare land på alkoholområdet“, då en rapport från Eurostat noterar att den låga alkoholrelaterade dödligheten i Sverige, Norge och Island beror på dessa länders “very restrictive alcohol policy“. EU:s organ brukar inte vara kända för att förespråka statsmonopol.

Men trots en på det hela taget god utveckling har Sverige cirka 2000 dödsfall per år som klassificeras som alkoholrelaterade. Till detta ska läggas ett antal självmord, trafikolyckor och andra skador man vet till stor del orsakas av alkohol.

Antalet självmord i Sverige är mindre än 2000, och där har vi en nollvision, likaså för trafikdödsfall. Varför har vi inte en nollvision när det gäller alkoholrelaterade dödsfall?

Även om det samlade måttet på alkoholrelaterade dödsfall tenderat att minska under senare år har dödligheten i skrumplever fortsatt att öka, och det har även antalet dödsfall i alkoholförgiftning, dessvärre också bland ungdomar. Under 2010 vårdades i Stockholms län över 1 100 ungdomar under 24 år på sjukhus för alkoholförgiftning. Vi kan alltså inte luta oss tillbaka i tron att allt är frid och fröjd, vilket är Mattias Svensson budskap.

Flera länder i Sydeuropa har gått i riktning mot ökad restriktivitet. Det har också visat sig i minskad konsumtion och minskade skador. Men det finns också länder i Europa med skrämmande hög alkoholkonsumtion och hög dödlighet. Ryska män förlorade 10 år i medellivslängd i samband med liberaliseringen av hela ekonomin och samhällssystemet på 90-talet. Många forskningsrapporter har visat att ökad alkoholkonsumtion är en viktig förklaring. Estland, Lettland och Litauen är länder med skrämmande hög alkoholkonsumtion och hög andel alkoholskador. Samma gäller EU-länderna Rumänien och Bulgarien.

I flera EU-rapporter framstår de nordiska länderna som föredöme när det gäller att hålla nere alkoholkonsumtionen och alkoholskadorna. Sverige har alltså ett ansvar gentemot våra grannar på andra sidan Östersjön att visa på en modell som visat god förmåga att hålla såväl alkoholkonsumtionen och de alkoholrelaterade skadorna på en måttlig nivå. Det vore cyniskt att släppa på de alkoholpolitiska instrument vi trots allt lyckas bevara, och som enligt opinionsmätningar har starkt stöd i befolkningen. Enligt Sifo vill över 60 procent att befolkningen att Systembolaget ska vara kvar.

Den “liberalisering“ som EU-anpassningen innebar ledde till ökad införsel under de första åren, men under senare år har andelen alkohol som köps in utomlands minskat. Det finns många skäl till det, men sammantaget innebär det trots allt är begränsningar (kostnad, restid, förbud mot vätska på flyg) som dämpar på bilden av den obegränsade tillgängligheten av alkohol. Med EU bortföll ju också tax-free-försäljning, vilket är en ytterligare motbild till EU-inträdet som den stora portöppnaren av alkoholflödet.

Sammantaget ger det svenska exemplet fortfarande stöd för totalkonsumtionsmodellen och att skadeverkningarna av alkohol kan begränsas genom restriktiv alkoholpolitik.

Etiketter:

Annonser