Missbruk också en jämställdhetsfråga

Alla dessa män som propagerar för saker de egentligen vet är skadligt… Missbrukande män är precis lika mycket offer för sig själva och sitt självskadebeteende som kvinnor, skriver Drugnews krönikör Nathalie Tapper.

Ett missbruk är användning av något som anses skadlig. Det är känsligt att i debatten kalla någon som röker hasch “då och då“ för missbrukare. Men jag gör det. För även om debatten om cannabis till stor del består av pålästa män kring 25-30-års åldern så är de pålästa på fel saker.

De stirrar sig blinda på detaljer och bevisbara små faktum istället för att titta på helheten. De söker med ljus och lykta efter “oberoende“ forskning och relativiserar kring alkoholens och haschets skadeverkningar i samhället. Ungefär som att två fel är lika med ett rätt.

De är ett ganska stort gäng, grabbarna som vill bruka sitt hasch i fred och utan stigmatisering. De har sällskap av sin motsvarighet finsuparna i alkoholdebatten.

De är männen i samma ålder som börjat tjäna pengar och inbillar sig att de inte har ett riskbruk bara för att ölen och whiskyn är dyr. Det är ett intresse. De kan allt om destilleringsprocesser och jäsningstider, glastyper och oxidering. För kunskap är makt och makt vill alla dessa män ha. Makt över sitt missbruk, som de tror att de genom kunskap kan förklara ner till ett bruk.

Alla dessa män tänker jag på ibland, för det är främst män. Och jag tycker det är så beklagligt att “den bildade mannen“ ska vara en person som ska propagera för saker de egentligen vet är skadligt.

Men den forskningen vill de inte se, för den kommer inte från rätt organisation, hur många olika det än är. Alternativt ser de inte problemet eftersom alkohol är socialt accepterat. Jag har insett att den bildade mannen är ett problem i sig. På båda sidor står bildade vilsna män i centrum, med missriktad energi att återta en makt de kanske känner att de förlorar på andra håll.

Hur de än vänder och vrider och letar efter detaljer som kan göra att de vinner en argumentation så försvinner inte helhetsbilden. Funktionsnedsättningen, hormonförändringarna, apatin, förföljelsemanin.

Slagsmålen, partnern som dumpar en, ångesten över ett tomt skåp, fallskadorna. Det går inte att argumentera bort. Helhetsbilden finns kvar. Detta är också en jämställdhetsfråga som vi bör belysa.

Jag kallar mig feminist och har aldrig förstått de som menar att feminismen skulle vara manshatande. Det finns idioter i alla läger. Många är män. Många är feminister. Det gör inte vår kära -ism, som gett oss alla möjligheter att vara friare individer än någonsin, till någonting dåligt. Precis som att alla män per definition inte är arslen trots statistiken för våld i nära relationer. Eller hur? Däremot förstår jag dem som menar att feminismen också måste ha män i positivt fokus.

Enligt Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning har 80 procent av de som dött i narkotikarelaterade dödsfall de senaste tio åren varit män. Men vi har en tendens i samhället att tycka att män inte kan vara offer. Den rollen är kvinnornas. Till exempel kvinnor med självskadebeteende.

Jag tycker det är dags att vi jämställer offerrollen här.

Missbrukande män är precis lika mycket offer för sig själva och sitt självskadebeteende. Därmed är det helt oacceptabelt att regeringen totalt ignorerar missbruksutredningen, också ur ett jämställdhetsperspektiv.

Etiketter:

Annonser