Cannabis ökar risken för psykos

En av tio cannabisrökare drabbas av psykos – ungas hjärnor är extra känsliga. Uppåt 5 000 svenskar kan – enligt en beräkning – ha drabbats av schizofreni på grund drogen. Författaren Pelle Olsson fortsätter att gräva i studier om en glorifierad drog.

En psykos går över, men risken att återinsjukna är stor. En mindre andel får schizofreni, vilken kan vara ett livslångt tillstånd.

Tidigare kallades nästan alla oväntade reaktioner i samband med cannabisrökning för “haschpsykoser“. Det är en alltför svepande beskrivning. Rent medicinskt delas de olika tillstånden in i två huvudgrupper av psykoser.

Den första gruppen är toxiska psykoser som bara debuterar under ett cannabisrus (se fotnot 1) i slutet). Den mest godartade varianten av toxisk psykos är konfusion eller delirium. Det upphör när drogen går ur kroppen. Värre är det med cannabisutlöst psykos som kan hålla i sig från dagar till veckor.

Patienten har vanföreställningar och är desorienterad i tid och rum. Han eller hon kan också hallucinera. Aggressivitet är vanligt. Tillståndet är mycket plågsamt, men går alltid över – åtminstone har man trott så fram till nyligen. Omkring 10 procent av alla cannabisrökare drabbas någon gång av toxisk psykos enligt flera forskare (f2).

Den andra huvudgruppen är funktionella psykoser. De kan uppkomma en kortare eller längre tid, till och med flera år, efter cannabisdebuten. Beteckningen funktionell antyder att det inte finns någon organisk skada utan att det handlar om hur hjärnan fungerar. Enligt de senare årens forskningsrön finns det antagligen hjärnförändringar, fast på en mer subtil nivå än vid toxisk inverkan (f3).

Till funktionella psykoser räknas schizofreni och schizofreniform psykos. Här förekommer ingen uttalad förvirring, grumlat medvetande eller minnesstörning. Istället har patienten förvridna tankar, med diverse vanföreställningar och paranoida idéer. Han/hon kan vara mycket utagerande eller tvärtom helt innesluten i sig själv. Svår ångest är vanlig. Schizofreni är ofta kroniskt (f4).

En svensk epidemiologisk studie på 45 000 värnpliktiga som mönstrade 1970 var länge det viktigaste beviset för sambandet mellan cannabis och schizofreni.

Peter Allebeck och Sven Andréasson och deras forskarlag följde upp de unga männen 15 år framåt och fann att risken för att drabbas av schizofreni var 2 till 6 gånger högre (beroende på hur tidigt och hur mycket de rökt) hos dem som rökt cannabis, jämfört med dem som inte rökt alls (f5).

Sedan dess har det publicerats dussintals nya kohortstudier, där man följer stora grupper under en lång tid som bekräftar de svenska forskningsresultaten (f6). Den senaste i raden är en studie från Brisbane i Australien. 3801 personer födda 1981-84, varav 228 syskonpar, har följts upp till 21 års ålder. De som hade rökt cannabis hade 2-4 gånger högre risk att få olika psykosrelaterade symtom. Samma riskökning syntes när syskon jämfördes. Det ökar sannolikheten att just cannabis kan vara orsak till insjuknandet (f7).

Det har också skrivits översiktsartiklar där man sammanför flera studier och utifrån dessa drar slutsatser. Det intressanta är att riskökningen är ungefär densamma som Allebeck och Andréasson kom fram till 20 år tidigare. Ett annat gemensamt drag i dessa så kallade metastudier är att de särskilt varnar för att ungdomar skadas.

“Vi bör avråda unga vuxna som söker behandling inom psykiatrisk vård från att använda cannabis och informera dem om de sannolika riskerna för den psykiska hälsan som är förknippade med cannabisbruk, särskilt i unga år och intensivt bruk“,(Degenhardt, L., Hall, W. 2006, (f8)

“Vi drar slutsatsen att det nu finns tillräckliga bevis för att varna unga människor att om de använder cannabis ökar riskerna att de utvecklar psykossjukdom längre fram i livet“ (Moore et al 2007, (f9).

Man frågar sig förstås huruvida denna riskökning har någon större betydelse eftersom sjukdomen trots allt är sällsynt. De flesta som får schizofreni, blir dessutom inte sjuka på grund av cannabis utan av andra orsaker.

Cannabisforskaren Jim van Os, vid universitetet i Maastricht säger i en intervju med artikelförfattaren 2003 att 1 000 holländare extra insjuknar per år i psykoser och schizofreni därför att de röker cannabis (f10). I Nya Zeeland, som har en högre cannabiskonsumtion än Holland, beräknas den etiologiska fraktionen vara 8 procent, det vill säga att så många av alla schizofrena skulle ha sluppit sjukdomen om de inte rökt cannabis (f11). I Storbritannien beräknas den etiologiska fraktionen vara 14 procent av alla schizofrena (f12).

Enligt ovan nämnde Peter Allebeck lever idag i storleksordningen 5000 svenskar med schizofreni som skulle ha sluppit bli sjuka om de inte rökt cannabis. Han påpekar att det är en grov uppskattning, beräknad efter en etiologisk fraktion på 10 procent, (f13).

En schweizisk studie från kantonen i Zürich visar att antalet insjuknade unga män fördubblades under en period då cannabisrökningen i den åldersgruppen ökade mycket kraftigt (f14).

Siffrorna är alarmerande, men samtidigt visar andra studier att det totala antalet insjuknade i schizofreni minskar i västvärlden, vilket balanserar ökningen bland cannabisrökarna. I Storbritannien ökade exempelvis inte incidensen (nyinsjuknandet) eller prevalensen (förekomsten i befolkningen) av schizofreni 1996-2005 trots att cannabis blev vanligare (f15).

En annan faktor i cannabispsykosdebatten är att ett ämne i drogen, cannabidiol, CBD, eventuellt har en ångestdämpande och skyddande effekt mot psykoser. En låg halt av CBD skulle i så fall öka risken för aggressivitet och psykoser, medan en hög halt minskar risken för sådana biverkningar (f16).

Flera länder i Afrika rapporter till exempel låga värden (f17). Det kan förklara varför missbrukarna av drogen oftare kräver sjukhusvård i till exempel Uganda (f18).

I västländer med stor inhemsk produktion som till exempel Holland, USA och Kanada har det skett en växtförädling av cannabisplantan. Halten av den rusgivande substansen THC (delta 9-tetrahydrocannabinol) har därigenom ökat kraftigt sedan 70-talet fram till några år in på 2000-talet. Samtidigt minskar halten av CBD. Stigande THC och sjunkande CBD innebär ett dubbelt slag mot hjärnan.

Dock måste man påpeka två saker när det gäller hög THC-halt. Dels att det inte är helt klarlagt hur stor ökningen är i den cannabis som konsumeras. Man vet att halterna varierar väldigt mycket. Från 1 till 12 procent för hasch, och från 1 till 16,5 procent för marijuana. De mätningar som gjorts på beslagtaget hasch och marijuana bygger på stickprov och kan vara missvisande (f19). Dels vet man inte om hög THC-halt automatiskt innebär större hälsorisker. Det skulle till exempel kunna innebära att man röker mindre mängder av drogen och därigenom inte får i sig lika stora mängder skadlig rök (f20).

Till sist. En undersökning av den danske forskaren Mikkel Arendt och hans grupp visar att prognosen efter en cannabisutlöst kortvarig psykos kan vara mycket sämre än man trott. Arendt gjorde en uppföljning av 535 sådana patienter som friskförklarats. Ingen har tidigare gjort en sådan studie. Resultatet: 44,5 procent av de före detta psykossjuka cannabisrökarna fick någon form av schizofreni 4 till 8 år senare. Ytterligare 12,5 procent drabbades av andra psykoser (f21).


• Fotnoter och källor:

• 1) Castle, D.J., Ames, F.R. (1996). Cannabis and the brain. Aust N Z Journal P 1996; 30:179-83).

• 2) Johnson, B.A. (1991). Cannabis. In: Glass I.B., editor. The international handbook of addiction behaviour. London/New York: Tavistock/Routledge 1991. sid. 69-76.

Thomas, H. (1996). A community survey of adverse effects of cannabis use. Drug and Alcohol Dependence 1996; 42:201-7.

Johns, A. (2001). Psychiatric effects of cannabis. Br J Psychiat 2001;178:116-22.

• 3) Ramström, J. (2009) , Skador av hasch och marijuana, FHI, sid 31.
http://www.fhi.se/publikationer

• 4) Cullberg, J. (2000). Psykoser. Ett humanistiskt och biologiskt perspektiv. Natur och Kultur

• 5) Allebeck, P. et al (1993). Cannabis and schizophrenia: a longitudinal study of cases treated in Stockholm county. Acta Psychiatr Scand 1993; 88:21-24.

• 6) Bland annat:
Linszen, D.H. et al (1995). Samenhang tussen gebruik van cannabis en recidief/exacerbatie van psychose bij patienten met schizofrenie Ned Tijdschr Geneeskd 1995; 139:502-7

van Os, J. et al (2002). Cannabis use and psychosis: a longitudinal population-based study. Am J Epidemiol 2002; 156(4):319-27

Zammit, S. et al (2002). Self reported cannabis use as a risk factor for schizophrenia in Swedish conscripts of 1969: historical cohort study. BMJ 2002; 325:1199-201

Fergusson, D.M. et al (2003). Cannabis dependence and psychotic symptoms in young people. Psychol Med 2003; 33(1):15-21

Boydell, J., van Os J. et al (2006). Trends of cannabis use prior to first presentation with schizophrenia, in south-east London between 1965 and 1999. Psychological Medicine 2006; 36:441-1446

• 7) McGrath, J. et al (2010). Association between cannabis use and psychosis-related outcomes using sibling pair analysis in a cohort of young adults. Arch Gen Psychiatry 2010; 67(5):440-47

• 8) Degenhardt, L., Hall, W. (2006). Is cannabis use a contributive cause of psychosis? Can J Psychiatry 2006; 51:556-565

• 9) Moore, T. H. et al (2007). Cannabis use and risk of psychotic or affective mental health outcomes: a systematic review. Lancet 2007; 370:319-28

• 10) Olsson Pelle. Narkotikafrågan nr 2, 2003.

• 11) Arseneault, L. et al (2002). Cannabis use in adolescence and risk for adult psychosis: longitudinal prospective study. BMJ 2002; 325:1212-3.

• 12) Moore, T. H. et al (2007). Se ovan.

• 13) Av Peter Allebeck samlade studier, översikter mm om risk för cannabis-psykoser.

• 14) Ajdacic-Gross, V. et al (2007). Changing incidence of psychotic disorders among the young in Zurich. Schizophrenia Research 2007; 95:9-18.

• 15) Frisher, M. et al (2009). Assessing the impact of cannabis use on trends in diagnosed schizophrenia in the United Kingdom from 1996 to 2005. Schizophrenia Research 2009; 113(2-3):123-128.

• 16) Long, L.E. et al (2009). A behavioral comparison of acute and chronic delta9-tetrahydrocannabinol and cannabidiol in C57BL/6JArc mice. Int J Neuropsychopharmacol 2009; 29:1-16.

• 17) Leggett, T. (2008). Review of the world cannabis situation. Bullentin on Narcotics. Volume LVIII, Nos. 1 and 2, 2006. UNODC 2008.

Mechoulam, R. et al (2004). The cannabinoid system: from the point of view of a chemist. Marijuana and Madness: Psychiatry and Neurobiology, Castle, D., Murray, R. eds. Cambridge, Cambridge University Press.
http://ebooks.cambridge.org/chapter.jsf?bid=CBO9780511543630&cid=CBO9780511543630A009

• 18) Olsson, P. Marijuana och frihet (2010). Fri förlag, sid 15. www.rns.se

• 19) EMCDDA årsrapport 2012, sidan 4.

• 20) EMCDDA monographs. Cannabis. Volym 8, 2008, sidan xxiv.

• 21) Arendt, M. et al (2005). Cannabis-induced psychosis and subsequent schizophrenia-spectrum disorders: follow-up study of 535 incident cases. British Journal of Psychiatry 2005; 187:510-515.

Tema: Cannabis

Frihet eller grön mardröm?

Drogen Cannabis (marijuana & hasch) är på agendan mer än någonsin. Rop på avkriminalisering och legalisering hörs, globala narkotikadebatten är het, ungas attityder är mer tillåtande idag, enligt skolenkäter, och beslagen ökar.
I USA har 16 delstater hittills (mars 2021) legaliserat eller är på väg att tillåta drogen för nöjesbruk och ett 35-tal-tal delstater för ”medicinskt” bruk. Ett industrikomplex (”Big Marijuana”) växer fram som ser en mångmiljardmarknad, och som lärt av tobaksindustrins bakslag. En organiserad normalisering av cannabis i populärkulturen tilltar.

Samtidigt varnar forskning för allt russtarkare (thc-innehåll) cannabis, allvarliga skaderisker, psykisk sårbarhet, hjärnskador och lägre IQ – särskilt för unga vars hjärna är känsligare. /• WHO-rapport 2016 om drogen, översatt till svenska 2019 tillsammans med ett studiematerial (av Länsstyrelsen i Västra Götaland).

Läs mer

Etiketter:

Annonser