Härligt, nu har jag “gjort“ politikerveckan i Almedalen. Full fart var det, men konstigt nog kände jag inte av någon stress. Annars borde ju den faktorn varit väldigt hög?

Det berodde nog på att jag ur det enorma programutbudet – över 2 200 seminarier och evenemang under åtta dagar – tidigt bestämde mig för vad jag var intresserad av att bevaka.

Resan började inget vidare, jag var ute i mycket god tid men Nynäshamnspendeln stannade i Västerhaninge. Nedriven kontaktledning!
Jag tog mig fram via två bussbyten och kom till färjeterminalen fem minuter innan de slutade ta in passagerare, pustade ut och fick en lugn fin överfart.

Gotland syntes i horisonten, Visby trädde fram allt tydligare. Vackert väder och det kändes skönt att jag skulle ha gott om tid att bekanta mig med staden. Jag hade valt att resa redan på torsdagen, politikerveckan började först på söndagen.

Eftersom jag var tidigt ute fanns det tid att cykla och vandra runt i staden för att senare i trängseln kunna orientera mig till de olika platser där de seminarier jag skulle besöka var belägna.

Kunde ta det lugnt, gick runt i Visby botaniska trädgård, en underbar park som ligger precis innanför ringmuren vid strandpromenaden. Cyklade längs havet till en restaurang som min son rekommenderat och åt en god sallad med härligt svalkande dryck. Bekantade mig med staden och parkerna också strax utanför ringmuren.

Jag gick ner till Almedalen där de åtta partiledarna skulle hålla sina tal. Jag såg och lyssnade på samtliga.
Ett var skrämmande i sin skickliga retorik och sin förledande enkelhet. Jag fick verkligen anstränga mig för att försöka gå ett par steg djupare i min analys av hans tal för att inte riskera förföras.

Talet sista dagen var det som gjorde starkast intrycket, det var strålande. Stefan Löfven om någon kan med egen livserfarenhet tala om vad solidaritet och inkludering står för, och vad målet med sossarnas politik är.

Väl framme i lägenheten Drugnews hyrt gick jag i datorn genom programmet för veckan, cirka 2 200 olika program och seminarier. I en första sovring av de evenemang jag fann intressanta resulterade i 99 tänkbara.

Narkotika-, alkohol-, tobaks- och kriminalvårdspolitik, jag ville se och bevaka samtliga. Men det skulle visa sig vara omöjligt, många krockade i tid och somliga var alltför abstrakta. Efter en ytterligare gallring var 33 stycken kvar. Samtliga mycket intressanta.

Drugnews chefredaktör, som jag haft förmånen samarbeta med sedan 2008, hade bjudit med mig till Almedalen. Vi har varit på konferenser tidigare och kunnat dela upp bevakning på ett smidigt och rationellt sätt, vi gjorde på samma vis nu. Han hade i princip kryssat för samtliga de som jag valt ut. Det gjorde det enklare.

– Plocka ut de som du absolut vill lyssna på, som du tycker knyter an till dina egna erfarenheter och intressen, så tar jag de som absolut måste bevakas, föreslog han.

Vissa dagar gick jag på två seminarier andra dagar på tre, även om jag inte skrev om samtliga så fann jag dem intressanta. Lärde mig mycket och träffade människor jag sett tidigare inom nykterhetsrörelsen, men inte hälsat och talat med.

Det mest bestående är från ett seminarie i folkrörelsetältet Soberia; “Går det stoppa ungdomsfylleriet“. Håkan Fransson från Öckerö, en eldsjäl som med en metod från 2003 mer än halverat fylleri bland ungdomarna där, från 44 procent då till 16 procent nu.
Han är övertygad om att det går utrota ungdomsfylleriet, och att det borde vara enkelt.

Nu är veckan över och det har blivit tomt i Almedalen igen. Några turister bara som släntrar förbi. Jag åker nu tillbaka till fastlandet – men visst kommer jag återvända. Nästa års politikervecka lockar verkligen, det är valår och grytan kommer koka.