IOGT-NTO:s Juniorförbund bjöd i lördags in till en konferens i Stockholm som genomfördes tillsammans med Centralförbundet för Alkohol- och narkotikaupplysning om barn till föräldrar i missbruks- och beroendevård.

Förmiddagen användes till forskningsöversikter, vilka som får hjälp och när, samt diskussion om hur många dessa barn är. Flera olika räknemetoder har används senare år som nu börjat revideras.

Tidigare beräknades barn och unga till missbrukande föräldrar till ett par hundra tusen, gamla Folkhälsoinstitutet kom sedan med antalet 385 000 för barn i risk- och missbruksfamiljer.

Den siffran får visst stöd av adjunkt vid Linnéuniversitetet i Kalmar, Berth Andersson Hagel, som presenterade Nationellt kunskapscentrum anhörigas (Nka) rapport ”Barn som anhöriga till patienter i vården – hur många är de?” (som Drugnews tidigare redovisat). Den bygger på en kartläggning av barn födda 1987-1988.Hans slutsats är att omkring 400 000 barn och ungdomar berörs.

Men enligt CAN är det en för hög siffra. CAN har gått igenom en undersökning som SKL lät göra av alla vuxna som var inskrivna i beroendevård en viss vecka 2012. Bara hälften av enheterna svarade, men där nåddes 2 394 föräldrar med totalt 3 749 barn under 18 år.

Resultatet visar vidare att knappt vart fjärde upptäckt barn till föräldrar med beroendeproblem får stöd. Förebyggande insatser släpar efter och de flesta av barnen fick stödinsatser först när de själva fått problem.

– Alla barn till föräldrar inom missbruks- och beroendevården är en riskgrupp och alla barn bör få stöd, oavsett ålder och oavsett om det finns synliga problem. Det finns ingen anledning att vänta med stöd tills barnen blivit äldre och problem har uppstått,sade CAN:s direktör Håkan Leifman.

• Och antalet utsatta barn totalt som berörs?
– Svårigheten är att kunna fastställa vem som är en beroende respektive missbrukare, det ger luddiga siffror eftersom riskbrukare tenderar att räknas in i föräldragruppen. Man måste skilja på de högkonsumerande riskbrukarna som dricker över en given mängd och de som är beroende/missbrukare, där vissa diagnostiska kriterier ska vara uppfyllda. Jag kan nog tycka att det gamla alkoholistbegreppet som formulerades av Magnus Huss kanske är att föredra, sade Håkan Leifman.

CAN har skattat antalet barn efter SKL:s föräldraenkät och kommit fram till att det finns cirka 90 000 barn (4,5 – 5,2 procent av alla barn) med minst en förälder i beroendevård, cirka 50 000 föräldrar. De har också tittat på en nationell skattning som visar antal barn med minst en förälder med missbruk eller beroende i befolkningen, här är antalet barn ca 89 000 (4,6 procent).

– Vi har kommit fram till att det handlar om sammanlagt drygt 100 000 barn. De 90 000 barnen är vi säkra på, men beroende av överlappningseffekter mellan SKL:s och den nationella skattningen, kan det vara fler. Ja, ända upp till 179 000 barn, men det är mindre troligt, säger Håkan Leifman.

Det är viktigt att veta rätt siffra, först då kan man veta vilka insatser som krävs, tillägger han.

I en följande paneldiskussion sade adjunkt Berth Andersson Hagel att han ”viker sig för forskarna från CAN och litar på att deras siffror stämmer”.

För Junis som varje år gör en kommunrapport om vilka stödinsatser som finns och hur många barn med missbrukande föräldrar som upptäcks är totalantalet intressant. I våras vara bara 2 800 barn med i de särskilda stödgrupperna, enligt kommunenkäten.

• Drugnews: Hur förhåller sig Junis till de nya siffrorna?
– Vi kommer att framhålla 100 000 barn som är drabbade i vårt fortsatta arbete, men vi kommer nu också att arbeta hårt för att fler än endast 2 800 barn får stöd. Här borde kommunerna kunna samarbeta mer effektivt med landstingen för att hjälpa dessa utsatta barn, svarade Junis förbundsordförande Catharina Sandberg.

Det finns ju dessutom barn till riskbrukande föräldrar som ännu inte upptäckts och fått hjälp

På eftermiddagen handlade konferensen om goda exempel, vad som kan göras för barn i riskmiljöer och vilka skyddsfaktorer som finns.

Johan Hallberg, rektor i Kolsva skolområde i Köping, berättade om vikten av goda relationer och att särskilda team söker upp elever som inte mår bra eller uteblir från grundskolan. Skolan släpper inte dessa barn, utan ser till att de fullföljer skolgången, även med lektioner i hemmet om så behövs. De flesta elever uppnår idag gymnasiekompetens efter insatserna.

I Örebro satsas mycket på förebyggande arbete – stödgrupper för barn permanentats, fritidsverksamhet startas och prevention ses som lönande investering för såväl individen och samhället. Kommunalrådet Rasmus Persson (C) poängterade att  prevention och tidiga insatser kräver politiska beslut,

Nathalie Carlryd, som själv vuxit upp i missbruksmiljö, föreläste om att idéburen sektor och fritidsaktiviteter kan bli skyddsfaktorer för utsatta barn. Att träffar andra barn och vettiga vuxna ledare kan stärka individen, ge andrum och nya sammanhang.

Flera av konferensdeltagarna var föreningsaktiva, kommunpolitiker och fältare som ofta möter utsatta barn och unga.