Hon valdes i helgen vid Junis kongress i Lund att efterträda Catharina Sandberg. Mona Örjes är 46 år, bor i Enköping med man och två barn, har arbetat som distriktskonsulent för IOGT-NTO i Uppsala. Nu blir hon Junis-ordförande på heltid kommande två år.

Junis är en barnorganisation med cirka 12 000 medlemmar under 15 år och 1 200 vuxna ledare arrangerar fritidsverksamhet och läger för alla barn för att utvecklas. Särskilt välkomnas de med trassliga hemförhållanden.

– Det nya uppdraget känns fantastiskt. Junis är en unik organisation, vi har stor verksamhet för barn och kan göra skillnad för de tusentals vi möter varje år. Men vi arbetar även med politisk påverkan och uppmärksammar särskilt barn i familjer med missbruk, säger hon till Drugnews.

Ett mål för Mona Örjes är att fler av dessa barn ska få stöd och hjälp.
– Det ska de inte få primärt i vår barnverksamhet, utan vi ska vara blåslampa och förmå andra att göra sin del av jobbet. Exempelvis förbättra lärarnas utbildning, så skolan – som möter alla barn – kan upptäcka dem, att varje kommun har stödgrupper och rekryterar fler barn till dessa, säger hon.

Hon är själv utbildad lärare och hon har tidigare haft olika lokalpolitiska uppdrag, erfarenheter hon tror kommer väl till pass i det här arbetet.

Junis årliga enkät visar att även om fler kommuner erbjuder stödgrupper och antalet barn som får stöd har ökat, så nås få av alla utsatta barn. Skillnaderna är stora mellan olika kommuner och samarbete brister ofta. Senaste Junis-rapporten – den tolfte i ordningen – visar att när kommunerna får rangordna vad som är viktigast, så hamnar inte mer resurser utan bättre samordning mellan olika instanser högst.

Mona Örjes lovar att Junis ska fortsätta med kommunrapporten om stödet till utsatta barn.
– Den sätter press på kommuner att utveckla stödet, men ger även verktyg, sprider kunskap och lyckade lokala exempel och idéer runt landet, om familjeprogram exempelvis, säger hon.

Hur många barn som lever i familjer där föräldrar missbrukar alkohol eller narkotika är oklart och forskarna är oeniga. Tidigare uppgavs ofta 385 000 barn, ”vart femte barn” (med föräldrar med riskbruk), nu används mer minimisiffran 100 000 barn som haft minst en förälder inskriven i beroendevården.

– Det är i vart fall oacceptabelt många barn som behöver stöd och fler är inte alls kända. Många av dem riskerar själva utveckla beroende om de inte får stöd, känna trygghet och prata om familjehemligheten. De får även ofta ta ett vuxenansvar själva, säger Mona Örjes.

Hon nickar igenkännande åt en ny forskarrapport från Göteborgs universitet som visar att sju procent av tillfrågade elever i nian tvingas sköta olika omsorgsuppgifter hemma, ofta i familjer med missbruk eller psykiska problem. Var femte tonåring försöker få sin förälder att må bättre och tre procent stannar hemma minst en gång i veckan för att ta hand om nära anhöriga.

• Drugnews: Hur kan situationen för dessa barn förbättras?
– Många av deras föräldrar är fantastiska i grunden när de är nyktra, men både de och barnen behöver stöd. Det är viktigt att mer tala om problemen och få fler vuxna och beslutsfattare att göra mer. Det handlar även på längre sikt om politiska åtgärder för att minska alkoholkonsumtionen, svarar Mona Örjes.

Nu är hon på väg till Almedalen i Visby för att berätta om Junis kommunrapport och mer om utsatta barns situation. Men först tar hon tåget hem från kongressen i Lund för att vara med sina egna två pojkar, 13 och 16 år.