Diagnosen adhd – ofta betecknad som en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning – har ökat kraftigt senaste åren. Uppåt 350 000 personer berörs idag, många av dem unga. Men det är mycket olika i landet, likaså behandlingen med de narkotikaklassade adhd-läkemedel (ex metylfenidat).

I en ny rapport anser Statens medicinsk-etiska råd (Smer) att balansen av diagnosen bör bli bättre och betraktas både ur medicinskt och psykosocialt perspektiv. Och att inte läkemedel bara ska vara första åtgärd vid diagnos.

Skillnaderna mellan olika regioner i Sverige för barn som får ADHD-diagnos och förskrivs läkemedel är ”oacceptabelt stora”, enligt rapporten. I Gävleborgs län får 80 av 1 000 pojkar i åldrarna 10-14 år adhd-medicin, jämfört med bara 25 av 1 000 pojkar i Kronobergs län. För jämnåriga flickor är skillnaderna än större i de två länen, 32 respektive 7 per 1000.

Det finns både en över- och underdiagnostik av ADHD, enligt Smer som menar att ”det verkliga antalet” är ”någonstans mittemellan”.
En förklaring till överdiagnostik är att några skolor pressar på för diagnoser av elever för att skolor ska få mer resurser som stöd och extra instanser.

”Det finns en risk att barn som har måttliga adhd-symtom tvingas in i en diagnos för att rymmas inom dagens skolsystem. Skolinspektionen bör därför ges i uppdrag att granska om skollagen följs i detta avseende”, skriver representanter för Smer på Dagens Nyheter Debatt.

Enligt rådet så finns det rektorer som vet hur det går till för att få tre fyra gånger skolpengen för elever, uppger Sven-Olov Edvinsson, läkare och ledamot i Smer, för TT.

Skolläkarföreningen känner inte alls igen bilden.
– Det här måste vara helt gripet ur luften. Smer kan omöjligt ha något belägg för detta. .//. Jag tror skillnaderna i stället handlar om att barn- och ungdomspsykiatrin på sina håll har kollapsat fullständigt. Men det är bra att Smer lyfter detta, för dessa skillnader är helt orimliga, säger Josef Milerad, vetenskaplig sekreterare i Skolläkarföreningen, till TT.

Smers rapport ”ADHD – etiska utmaningar” (pdf-fil, 132 sidor) menar att en mer anpassad skolmiljö för barn med diagnosen skulle minska behovet av medicinering. Rådet har identifierat flera värdekonflikter där ”individens behov ställs mot samhällets förväntningar, krav och prioriteringar”.

Även de stora kunskapsluckorna om diagnosmetoder, effekter vid långtidsbehandling med läkemedel, effekter av icke-farmakologisk behandling och pedagogiska stödinsatser uppmärksammas i rapporten.

Missbruk av adhd-läkemedel för exempelvis ”pluggpiller” har uppmärksammats i USA, men även i Sverige. FN uppmanar de länder som haft kraftigt ökat medicinering till fler barn som fått diagnosen att utreda orsakerna.

• Andel barn 10-14 år som fått läkemedelsbehandling för ADHD i Sverige