Metadonprogram 50 år i Sverige

År 1966 startade professor Lars Gunne Europas första metadonprogram i Uppsala. I veckan samlades experter för att hylla pionjären och debattera effekter, risker och framtid för behandlingsformen som snabbt växt i landet.

Det var U-fold på Uppsala universitet som arrangerade konferensen under två dagar på Akademiska sjukhuset med många besökare och föreläsningar.

Lars Magnus Gunne, 92 år, var själv där med frun Ulrika, och fick applåder. Han var i New York på en gästprofessor 1965 och imponerades över hur metadon kunde hjälpa opiatberoende. Året efter lyckades han starta ett program på Ulleråker i Uppsala.

Upptäckte att narkotikaklassade medicinen metadon samverkade med endorfin-system i kroppen och kunde ge heroinberoende ”en lagom förstärkning”, minska drogsug och dödlighet och underlätta till fungerande liv.

– Men motståndet var stort mot programmet. Kritiker menade att man inte skulle ge narkotika till narkomaner, men vi körde igång behandlingen ändå, sade Lars Gunne via en förinspelad intervju.

Från början var det mest personer som missbrukat morfin som kom till kliniken, men sedan heroinet kom på 1970-talet så ökade behovet snabbt. Men tveksamheten var stor.

Såväl narkotikadebattörer som myndigheter var tveksamma och Socialstyrelsens tidigare motsvarighet (Medicinalstyrelsen) bromsade flera gånger utbyggnad och nyinskrivningar till försöket. Men Uppsala kunde visa resultat – de flesta patienter blev bättre och tre av fyra patienter kom efter ett år i sysselsättning.

Metadondos
Metadondos

Idag finns minst 3000 vetenskapliga artiklar som beskriver metadonbehandlingens effekter. Beroende är en hjärnsjukdom som går att behandla. Och antalet opiatberoende som får metadon eller buprenorfin (ett annat opioidläkemedel) har ökat från sex patienter i Uppsala 1966 till cirka 5 000 patienter idag på omkring 110 program i Sverige.

– Men det är fortfarande lika svalt politiskt intresse i landet för programmen, men det vill vi ändra på, sade Leif Grönbladh, lärjunge hos professor Gunne och idag programchef på metadonbehandlingen i Uppsala.

Underhållsbehandlingen med metadon blir ofta livslång, men kan förlänga livet minst tio år för många.

– Lars Gunne har räddat livet på många med beroende, kanske hundratusentals människoår, och gett dem en fungerande vardag, sade professor Fred Nyberg, Ufold, och psykiatriprofessor Johan Franck, Beroendecentrum Stockholm, och överlämnade en blomma.

Mary Jeanne Kreek, Rockefeller Univ. New York
Mary Jeanne Kreek, Rockefeller Univ. 

Idag har metadonbehandling fortsatt byggas ut runt världen. Beroendeforskare Mary Jeanne Kreek från Rockefeller University i New York, en pionjär i Laro-behandling som Gunne träffade på 1960-talet, så får idag omkring 1,3 miljoner opiatberoende patienter läkemedlen. Av dessa cirka 330 000 i USA, 600 000 i Europa och 400 000 i övriga världen.

– Jag har även varit i Kina där metadon numer ges till närmare 200 000 patienter. Men i Ryssland nekas fortfarande beroende sådan hjälp, jag skulle vilja gärna tala med Mr Putin om saken, sade Mary Kreek till Drugnews.

Bara var tionde heroinberoende blir helt drogfri utan mediciner på sikt. Ett stort problem fortfarande är stigmatisering av de beroende, även inom vården, sade hon.

Leif Grönbladh från Uppsala-programmet oroas över en ökad dödlighet bland narkomaner. De som avbryter behandling eller ofrivilligt blir utskrivna har högre risk för överdoser och att död.
– Vid återfall måste patienterna få mer behandling, inte mindre eller stängas av och straffas, sade han till Drugnews.

Att hjälpa fler personer med opiatberoende menar han inte bara kan minska mänskligt lidande, utan även ger möjlighet till en fungerande vardag och spara kostnader för samhället på uppåt två miljoner kronor om året. (ex. mindre kriminalitet och vårdkostnader, möjlighet att sköta arbete och relationer).

Från 2006 har tidigare tak tagits bort för inskrivningar och många fler patienter skrivits in i Laro-program. Och i februari i år så blev regler mindre strikta, enligt Socialstyrelsens riktlinjer. Inte bara beroende av heroin, utan fler opioid-substanser, (även av läkemedel), kan nu ge tillgång till programmen. Mindre detaljstyrt, åldersgräns med undantag, och en läkares bedömning räcker istället för dokumenterat missbruk.

Leif Grönbladh, programchef Uppsala.
Leif Grönbladh, programchef.

Men det talas mycket om läckage av narkotikaklassade mediciner från programmen. Och att narkotikarelaterade dödsfallen ökat i takt med utbyggnad av Laro-program, ”besvärande samband”, anser en del. Oftare hittas metadon och buprenorfin än heroin i undersökta dödsfall, (enligt Tox-registret).

En studie visade att två av tre som behandlades för heroinberoende i Laro-program någon gång illegalt sålt eller delat med sig av sin medicin. Men mest inom gruppen eller de som avstängts.

– Mitt råd till metadonpatienter är att hålla sig till sin ranson, använd aldrig andra droger, och överlåt aldrig medicinen vidare. Din vän kan ha lägre tolerans och avlida. Vi måste ha en bättre dialog, men inte straffa, sade Grönbladh.

Sköts inte medicinering kan patienter dessutom behöva ta medicinen under översyn och måste besöka kliniken dagligen, vilket försvårar vardag och att sköta ett jobb.

Även vid paneldebatten togs frågan om avledning upp. Debattören och förre socialministern Gabriel Romanus (L) menade att metadon är vanligt i kroppen hos narkotikarelaterat dödsfall.

– Jag har länge stöttat substitutionsprogrammen. Men vi måste våga diskutera – vad beror ökade dödligheten på, är det läckage, insmugglat eller vad. Annars gör vi behandlingen en otjänst. Socialstyrelsens mesiga rapport nyligen om att ändrade mätmetoder är orsaken är bara deprimerande att läsa, sade han.

PANEL Gerhard Larsson, Berne Stålenkrantz, Gabriel Romanus och Leif Grönbladh. Foto: Drugnews
PANEL Gerhard Larsson, Berne Stålenkrantz, Gabriel Romanus och Leif Grönbladh. Foto: Drugnews

Regeringens förre missbruksutredare Gerhard Larsson, som deltog i debatten, menade att hälften av hans 70-tal förslag har tagits tillvara hittills. Vad gäller de nya riktlinjerna för Laro-programmen, så är de ”en kopia” av hans utredningsförslag, tyckte han.

Men han anser att tillgängligheten behöver byggas ut ytterligare, nära hälften av landstingen erbjuder dem ännu inte.
– När det gäller ökad dödlighet, så beror det nog på annat än metadonet. Istället på att för få får vård. I Sverige är cirka 40 procent av opioidberoende inskrivna i behandlingsprogram, jämfört med 70 procent i Danmark och Norge, där dödligheten är lägre, sade Larsson till Drugnews.

I framtiden tror några att Laro-program med metadon och Subutex kan få än större betydelse. Bland annat för somatiskt svårt sjuka, fångar, gravida kvinnor med opiatberoende, blandmissbrukare och ensamkommande unga med drogproblem.

Opioiod-epidemin i USA vill president Obama möta med bland annat utbyggda Laro-program. Något Johan Franck på Beroendecentrum i Stockholm tror kan ge utvecklingspotential även i Sverige. Han vill även ge patienter mer innehåll med psykosocial behandling och även erbjuda rökavvänjning. Idag röker 85-90 procent av hans patienter tobak, medan det sjunkit i befolkningen till 11 procent.

Många av patienterna har samsjuklighet med missbruk och psykisk ohälsa.
– Det behövs mer diagnostik för att fånga upp fler och förebygga suicid. Programmens psykosociala effekter behöver också mer utvärderas, sade Agneta Öjehagen, professor Lunds universitet, till Drugnews.

Berne Stålenkrantz, ordförande Svenska Brukarföreningen och som får metadon, menar att hans kamrater ofta ser psykosociala insatser som ”kosmetiska ord”, för att det krävs i behandlingen, men utan egentligt innehåll.
– Fast vi skulle behöva de insatserna, sade han.

• Konferensen om metadonprogram 50 år i landet anordnades 12 till 14 april av U-fold (Forum för forskning om läkemedels- och drogberoende) och Akademiska sjukhuset i Uppsala.

Annonser