Visionen om ett drogfritt samhälle ventileras på flera seminarier i Almedalen. Något att sträva mot eller ett orealistiskt mål som inte för framåt? Men argumenten bryts sällan mot varandra.
I år ställdes frågan bland annat på Hamnplan i Visby där i år KRIS, RNS och ECAD delar tält, (Kriminellas revansch i samhället, Europeans Cities Against Drugs och Riksförbundet narkotikafritt samhälle).
Per Johansson från RNS jämförde med en vision om noll döda i trafiken faktiskt lett till att arbeta hårdare och att betydligt färre dör idag än förr i trafiken, trots fler bilar.
– Sätter man höga mål anstränger man sig mer. Kanske man inte når ända fram, men med hög målsättning om narkotikafrihet så kan vi komma väldigt nära, sade han.
Han jämförde även med rymdfärder och citerade president John F Kennedy som 1962 lovade att inom decenniet skulle astronauter landa på månen. ”Inte för att det är lätt, utan för att det är svårt”.
Christer Karlsson, ordförande på KRIS, är tveksam om narkotikafri värld är möjlig, men arbetar vidare för att fler ska få ett bra liv. Med behandling och gott kamratskap.
– Det är möjligt för kriminella och missbrukare att bryta och nå drogfrihet. Känna känslor, kärleksfullhet och bli bra mamma och pappa. Vi har lyckats ganska bra, sade han.
Visionen om narkotikafrihet tvingar att upptäcka och ingripa tidigare när unga kommer på avvägar, resonerade ECAD:s generalsekreterare Eric Leijonmarck.
Han har inga problem med harm reduction, exempelvis utdela naloxon mot överdoser. Det är bra, men inte lösningen på drogproblemet. Behandling och häva överdoser är viktigt, får inte tappa fokus att förebygga missbruk initialt.
Harm reduction var länge ett kontroversiellt begrepp i Sverige.
– Vi kan ju inte vara emot skadelindring, det vore ju puckat. Men det får inte bli ett mål i sig, inte rätt väg att hjälpa till att knarka, exempelvis med sprutrum som i Oslo, sade Per Johansson.
Han minns att flera ungdomsgårdar på 70-talet hade ”flumrum” där besökare kunde röka hasch med personalens goda minne. Det ansågs bättre att unga gjorde det på gårdarna än ute på stan.
Åke Setreus från ECAD hade inga problem med harm reduction:
– Bra behandling och insatser för att öka få personer tillbaka i drogfrihet är bra. Men vi behöver inte ”harm production”, sade han.
I söndags ställdes liknande frågeställningar, om hur samhället bör förhålla sig till narkotikan, under ett seminarie hos tidningen Syre. Deltagare i panelen var över lag positiva till skadelindring, men hade olika åsikter om vägen dit.
Författaren Magnus Linton tycker att samhällsdebatten svängt senare år och där fler ifrågasätter narkotikafrihet som vision. Han anser att den har del i att fler dör av droger.
– Begreppet borde skrotas, det bygger på delvis semireligiösa föreställningar. Det är farligt när visionen blockerar skadelindrande insatser. Det är människor det handlar om – inte ”knark” och ”missbrukare”, ord jag inte gillar, sade han.
Han tycker även kriminalisering av bruket är problematiskt och dess effekt bör utvärderas.
En man i publiken undrade varför samhället och politiker lägger sig i vad man stoppar i kroppen. Grön Ungdoms representant tyckte det är bra att kunna omhänderta, vilket ingår ”i våra sociala kontrakt med varandra”. Men att det kan utvecklas.
Anna-Lena Sörensson, socialutskottets vice ordförande (S), vill se ökad tillgänglighet till sprutbyte och vård, både med läkemedel och psykosocial behandling. Hon höll med om att det finns ideologiska låsningar, inte minst bland politiker.
– Men vi behöver en restriktiv politik och ha kvar målet om ett narkotikafritt samhälle. En viktig signal för att särskilt unga inte börja med droger, sade hon.
Även Fred Nyberg, professor om beroende och hjärnans belöningssystem, Uppsala universitet, vill ha en restriktiv drogpolitik.
– Den bör vara human och evidensbaserad och sträva mot nolltolerans vad gäller dödlighet och nyrekrytering av missbrukare, sade han.
Han efterlyser ett svenskt Nida (stort brett amerikansk drogforskarinstitut), en samlande nationell enhet för alla delar i beroendeproblematiken – beroendeenheter, psykiatri och infektionskliniker.
– Det är stora gap inom vården, därför bör dessa enheter finnas inom samma klinik, sade han.
Några seminarier i Almedalen tar upp om legalisering, avkriminalisering och ”medicinsk marijuana”. Andra om restriktiv drogstrategi eller en tredje väg för att möta Sveriges besvärande höga dödlighet på området.
Men de olika sidorna pratar ofta förbi varandra och det är besvärande att det inte kan ordnas en rejäl debatt där de kan mötas – direkt med varandra, på samma våglängd.