Anne Skånér, Östberga, södra Stockholm, avled i torsdags morse på sjukhus i kretsen av sina nära efter att drabbats av cancer.

Hon kämpade mot orättvisor i hela sitt liv. Var själv ett fosterbarn som farit illa och tog strid för barn och deras rättigheter.

Hon var en tid ordförande för föreningen Samhällets Styvbarn och drev på för att de tusentals barn som vanvårdats under åren skulle få ersättning och en ursäkt från staten. En ursäkt blev det från samhällets toppföreträdare vid en officiell ceremoni 2011 i Stockholms stadshus. Men hälften av de som sökt ersättning har senare nekats det.

Anne Skånér engagerade sig för bland andra Sofia Rapp Johansson som tagit strid för en ersättning. Och Anne ångrade att hon deltagit i politikernas ceremoni.

Hon var frilansskribent, lärare och skrev intensivt på sin blogg RosenRasande om stort och smått. Om kultur, satir, ekonomi och samhällets orättvisor. Och senare tid om kampen mot cancern. Hon skrev angelägna krönikor för bland andra Drugnews och Socialpolitik och vi saknar redan hennes tips om angelägna ämnen.

Som ung hade hon varit elev på Hasselakollektivet i Hälsingland och återvände ofta med sin egen familj och hälsade på. Om den dominante grundaren K-A Westerberg – som hon både kunde avsky och gilla – skrev hon i ett minnesord när han gått bort:
”Ibland är det svårt att styra tiden. Men några saker tar jag med mig och ger K-A äran av. Jag har två barn, ett liv utan droger. Jag har lärt mig att inte ge upp, att slåss mot orättvisorna.”

På somrarna brukade vi ses i Almedalen eller under Cornelisdagen på Mosebacke. Eller under Almarna i Kungsan där vi firade att de fått stå kvar. Hon var engagerad, ville ofta diskutera någon intressant föreläsning eller konsert som gjort intryck. Hon hade ofta en ny insikt att delge och skänkte alltid en varm kram på vägen.

Vi är många som kommer sakna Anne Skånér och hennes vassa penna.