Thure Jadestig var en av de sista i sin generation som varit med hela tiden under folkhemmets uppbyggnad och konsolidering. Han gick den klassiska vägen till samhällsengagemang, via folkhögskola och fackligt arbete, sedan över kommun och landsting till riksdagen (ledamot 1969–1985), för att ha sina sista uppdrag i kyrkomötet.

Thure engagerade sig inom många områden, bl.a. organisations- och yttrandefrihet, folkbildning, samlingslokaler och under sina sista år problemen med det kontantlösa samhället.

Inom det narkotikapolitiska området gjorde Thure betydande insatser för att hejda dåtidens drogliberalism, som under 1970-talet hade nått stort inflytande. Genom en interpellation 1976 till socialministern Sven Aspling (s) fick han ett klart besked om att den svenska regeringen inte skulle acceptera några ändringar i FN:s narkotikakonventioner som skulle göra det möjligt för Nederländerna eller något annat land att legalisera cannabis. När även centerpartiet, folkpartiet och moderaterna anslöt sig till den ståndpunkten var frågan avförd från svensk narkotikadebatt för årtionden.

I samband med att frågan om kriminalisering av olovligt bruk av narkotika debatterades i riksdagen 1984 väckte Thure en motion i den riktningen. Riksdagen avvisade alla yrkanden, men Thures insats bidrog till att regeringen återkom 1988 med ett förslag. År 1993 blev urinprov möjliga för att styrka olovligt bruk. Därmed fick polisen befogenheter att ingripa effektivt mot det enskilda missbruket.

Thure hade fokus på vad han kallade ”lilla marknaden”, alltså småhandeln med narkotika. I en rad motioner och anföranden pekade han på att denna nivå måste bekämpas systematiskt. Han kritiserade 1970-talets åtalsunderlåtelsepraxis, som han menade lämnade småhandeln fri.

Hans insatser bidrog kraftfullt till den opinionssvängning under senare delen av 1970-talet som banade vägen för en mer restriktiv narkotikapolitik i vårt land. Hans långsiktiga arbete lade en politisk och juridisk grund för utvecklandet av den ”svenska” modellen för polisens narkotikabekämpning. Han verkade också för införandet av en social tvångslagstiftning för narkotikamissbrukare, något som ledde till Lagen om vård av missbrukare (LVM).

Ännu upp i nittioårsåldern var Thure Jadestig aktiv i de främsta leden i drogdebatten.
Under årtionden hade vi förmånen att arbeta nära med Thure. Det var en tid av ständigt lärande och gott kamratskap. Vi sörjer en fallen kämpe i drogkampen.

Av
JONAS HARTELIUS
PER-ERIK LUNDBERG