Öppet brev om Barns rätt till skydd från narkotika

Denna vecka startar en FN-konferens om narkotika i Wien. Kommer Sverige på narkotikakommissionens möte att stödja resolutionen om en barncentrerad global narkotikapolicy? Det undrar Stephan Dahlgren, jurist och tidigare sektionchef Unicef Zambia, i ett öppet brev till svenska regeringen.

Bästa statsminister Stefan Löfven, utrikesminister Margot Wallström, socialminister Annika Strandhäll, barnminister Lena Hallengren, justitieminister Morgan Johansson och Sveriges ambassadör i Wien.

Det har under senare år förefallit som om Sverige kohandlat bort sin narkotikapolitik. 

Från ett perspektiv av rule of law, mänskliga rättigheter (MR) och evidensbaserad policy har detta varit speciellt sorgesamt eftersom den traditionella svenska hållningen i internationella fora (nollvision, restriktiv policy, veto mot odefinierade koncept som ”harm reduction”), stämde helt överens med de tre globala Narkotikakonventionerna, samt också med de enda MR-instrument som explicit talar om narkotika: Barnkonventionens artikel 33, ILO Konvention 192, och Beijing Rules re. Juvenile Justice.

Det kan vara värt att påminna om den minimistandard som förestavas i Barnkonventionens artikel 33:
Att barn skall skyddas från allt användande av narkotika och från inblandning i illegal produktion och trafficking. Detta åtagande stämmer till 100 procent överens med FN:s Narkotikakonventioner.  

Kulmen på den svenska omsvängningen kom vid UNGASS 2016 i New York när folkhälsominister Gabriel Wikström (S) extremt överraskande ändrade Sveriges narkotikapolicy nästan 180 grader. Sveriges linjedokument och Wikström proklamerade att vi nu helt plötsligt var för s.k. harm reduction; vi var inte längre för en restriktiv narkotikapolicy; de miljardärfinansierade legaliseringsorganisationerna (Open Society, Global Commission on Drug Policy, HRW) hade ”intressanta uppslag” och skulle ses som partners. Sverige hade helt plötsligt inte längre några synpunkter på om andra länder ”avkriminaliserar”, (i total motsats till ordalydelsen av artikel 3:2 i 1988 års Narkotikakonvention).

Denna u-sväng hade inte föregåtts av några förklaringar utåt från regeringen. Och det har sedermera – efter flera påstötningar – inte kunnat utfås några handlingar från Socialdepartementet som ger intryck av att sakfrågan övervägts och analyserats.

Sammantaget ger skeendena intrycket att vår principiella position om internationell narkotikapolicy (både vad gäller narkotika och MR) har kohandlats bort. Antingen för att kunskapen på departementet har försvunnit (eller aldrig existerat). Eller för att Sverige bestämt att sälja detta område för att få fördelar på andra områden.

Detta är en besvikelse av en regering som: 1. Vill vara en stormakt på mänskliga rättigheter; och 2. Vill göra Barnkonventionen till svensk lag (utöver den ratificering vi gjorde i början av 1990-talet och som helt binder oss till alla artiklar i konventionen som minimistandarder).

Nu på 2018 års Commission on Narcotic Drugs möte i Wien denna vecka dyker det plötsligt upp ett resolutionsförslag som vill göra global narkotikapolicy barncentrerad och vill att UNODC och INCB tar tag i denna fråga.

Förmodligen är UNODC väldigt ovilliga att ta i denna fråga på ett seriöst sätt eftersom deras personalrekrytering under senare år har varit beroende av Globala AIDS fonden och lett till ett massintag av legaliseringsaktivister.

Det är märkligt på alla sätt att detta förslag inte kommer från Sverige. 

Sveriges reflektion och agerande i närtid om narkotika och mänskliga rättigheter är knappast imponerande: När förra departementsrådet Christina Gynnå skrev en 300-sidig rapport (SOU 2011) om Sveriges framtida agerande internationellt i narkotikafrågor nämndes inte alls Barnkonventionen – vilken som sagt är det enda MR–instrument som har en explicit artikel om narkotika.

Vår diplomatiska mission till FN i Wien bryr sig över huvud tagit inte om att analysera legaliseringsinriktade papper om narkotika och mänskliga rättigheter – initierade av ovan nämnda ”frivilligorganisationer” – som i princip helt undviker det enda MR-instrument som talar om denna fråga. Agerandet har inget med gällande internationell rätt att göra, utan är politiskt i syfte att normalisera och legalisera rekreationsknarkande.

Det är märkligt på alla sätt att ett förslag om en barncentrering av internationell narkotikapolicy aldrig kommit från Sverige.

Så frågan är: Kommer Sverige att stödja denna resolution och artikel 33 i Barnkonventionen? Eller kommer vi att fortsätta att röra oss bort från rule of law mot ”rule of interest” – för att inte stöta oss med våra alltmer narkotikaentusiastiska allierade i bl. a Kanada och USA? Kommer vi att välja att samverka med de krafter som beskriver rekreationsnarkotikaanvändande som något normalt och/eller en rättighet (i det senare fallet det Open Society-finansierade Human Rights Watch)?

Ps: Bifogar länk till den bok jag skrev tillsammans med en rumänsk forskare om Barns rätt till skydd mot narkotika, The Protection of Children from Illicit Drugs – A Minimum Human Rights Standard” (Fri Förlag, 2012). Ds

 

av
STEPHAN DAHLGREN

– fd chef för child protection UNICEF Zambia

Barnkonventionen

Sveriges riksdag ratificerade FN:s Barnkonventionen år 1990 och förbinder sig att följa den.

Innehåller bl. a artiklar om alla barns lika värde och rättigheter (artikel 2), sätta barnets bästa i främsta rummet vid alla beslut som rör barn (art 3), barnets föräldrar eller annan vårdnadshavare har huvudansvar för barnets uppfostran, utveckling och dess rättigheter (5).

Rätt till liv, överlevnad och utveckling (6), ett barn ska inte skiljas från föräldrarna mot deras vilja, utom när det är för barnets bästa, rätt träffa dem regelbundet (9). Rätt att återförenas med sin familj om den splittrats. Familjeansökningar att återförenas över statsgränser ska behandlas positivt, humant och snabbt (10).

Barnets rätt att bilda och uttrycka sina åsikter och få dem beaktade i frågor som berör barnet (art 12). Varje barn har rätt att skyddas mot droger (art 33).
Konventionen lättläst via Unicef.

CND

• Commission on Narcotic Drugs (CND) 61:a session möts i Wien 12-16 mars 2018.

Representanter för världens länder möts varje år för att övervaka tillämpningen av de internationella Narotikakonventionerna. Resolutioner och beslut antas som vägledning för medlemsländerna, nya droger klassas mm.

Mellan CND:s möten så arbetar FN:s brott- och narkotikakontrollorgan, UNODC.

Annonser