”Bred front mot narkotikan”

Om nuvarande restriktiva narkotikapolitik ersattes med enbart skademinskning skulle vi acceptera att många fastnade i narkotikamissbruk, skriver Sven-Olov Carlsson, projektledare Prevent, dont promote.

Det har i Sverige länge rått en bred politisk enighet om en i grunden restriktiv narkotikapolitik.
Resultaten av den restriktiva politiken har varit jämförelsevis goda. Den andel av befolkningen som använder narkotika är låg i vårt land. I jämförelser av drogvanor hos 16-åringar i ett trettiotal länder i Europa, ligger Sverige mycket lågt när det gäller narkotika.

De problem som ändå finns måste vi lösa.

Årligen dör drygt 900 personer en för tidig död kopplat till narkotikamissbruk.
Det är mer än tre gånger så många som dör i trafiken. Den kraftiga ökningen av dödstalen under det senaste decenniet beror så gott som uteslutande på ökat missbruk av opioidbaserade läkemedel såsom metadon, buprenorfin, tramadol och fentanyler.

Den helt avgörande insatsen som måste till snabbt är att stoppa läckaget av opioider från sjukvården ut till den illegala marknaden.

Därutöver måste vi hitta effektivare metoder för att hindra insmugglingen av dessa läkemedel och syntetiska droger och polisen måste få ett mycket tydligare uppdrag att utveckla sina metoder och ingripa mot langningen av heroin och få de resurser som krävs för att genomföra detta.

Vi behöver en kraftig satsning på missbruksvård, så att ekonomiska hinder undanröjs för kommunerna med inriktning just på rehabilitering och integration i samhället igen för dem som fastnat i tungt missbruk.

Det svenska rättsläget innebär att innehav och även bruk av narkotika är förbjudet. I debatten höjs nu röster för en liberalisering av politiken och legalisering av cannabis.

Nationella folkhälsoenkäten visar att runt en procent av den vuxna befolkningen har använt cannabis de senaste 30 dagarna.

Vi kan således konstatera att cannabisförbudet varit någorlunda effektivt om man ser till befolkningens drogvanor.

På svenskt initiativ har WHO nyligen publicerat en forskningsöversikt där ett 30-tal av världens främsta forskare på området går igenom skadeverkningar kopplade till cannabis. Forskarna pekar på risken att utveckla psykos, i allvarligare fall schizofreni. Man konstaterar cannabisbruk i tonåren kopplas till försämrad intelligens, sämre skolresultat och ökad risk för missbruk av annan narkotika.

Det som behövs nu är att få fram metoder och system där polisen kan arbeta effektivt mot langning och illegal införsel. Samtidigt måste polisen utveckla samarbetet med socialtjänst, skola och andra aktörer i lokalsamhället för att förhindra att narkotikabruk sprids bland ungdomar.

Vi kan inte förlita oss på bara rättsväsende eller bara på stödjande insatser, däremot kan dessa insatser tillsammans bli effektiva.

Vissa debattörer vill ha en ny narkotikapolitik som går ut på att vi skulle överge ambitionen att sträva mot ett narkotikafritt samhälle. Vi skulle då inte lägga oss i om folk använder narkotika utan vi skulle ha skademinskning som mål. Egentligen är det en gammal politik, det var där vi började i Sverige en gång på 1960-talet.

Skademinskning är i sig inte dåligt och ska inte ses i motsats till en restriktiv politik utan som ett komplement.

Vill man ersätta nuvarande narkotikapolitik med bara skademinskning innebär det att vi accepterar att stora grupper människor fastnar i narkotikamissbruk och -beroende och att många anhöriga drabbas.
Det är en ovärdig utveckling.

 Fotnot: Debattartikeln publiceras även i Upsala Nya Tidning.

 

SVEN-OLOV CARLSSON
projektledare Prevent, don’t promote  – nykterhetsrörelsens och andra drogrestriktiva organisationers samarbete för att lyfta narkotikafrågan

Annonser