SKL har i en nyligen antagen handlingsplan mot missbruk och beroende (för åldersgruppen 13-29 år) lyft frågan om konsumtionsförbudet i (Narkotikastrafflagens paragraf (1§6) verkligen fungerar som tänkt. Sedan det infördes 1988, så har dödligheten senare år ökat och det finns även uppgifter om att personer med beroendeproblem drar sig för att söka hjälp.

– Har lagen utgjort något hinder för att folk ska söka hjälp? Det finns ett repressivt synsätt på personer i missbruk i och med att det är kriminellt att bruka och inneha narkotika, sa Mikael Malm, samordnare på SKL, nyligen på ett seminarie i riksdagens socialutskott.

Han har senare vidareutvecklat kritiken och sagt till SVT Nyheter om lagens utformning, så ”finns det en uppenbar risk att polisen lägger mer resurser på det egna bruket än på de stora bovarna och grövre narkotikabrott”.

SKL önskar även att en översyn av kriminaliseringen borde innehålla en internationell utblick. Svenska konsumtionsförbudet är ovanligt, medan länder som Portugal har avkriminaliserat droganvändning för att försöka mer betona vård än straff. Även Norge har börjat gå i en sådan riktning.
Mikael Malm på SKL menar att det är dags även i Sverige att ändra synsätt.
– Människor som är beroende ska inte straffas utan erbjudas vård och behandling, säger han till SVT.

Och en enkät bland partierna i socialutskottet, som SVT gjort, tyder på att en majoritet anser det är dags att utvärdera konsumtionsförbudet.
Svaren visar att SD, C, L och KD ställer sig bakom SKL:s förslag. Vänstern vill sedan flera år avkriminalisera bruket och tycker vi borde lära av Portugal (”erbjuda beroende/missbrukare vård och hälsoinsatser istället för att bli straffbelagda för eget bruk”).

S och MP är öppna för en utvärdering, men under vissa förbehåll. ”Miljöpartiets utgångspunkt vad gäller narkotikapolitiken är att den enskildas missbruk är en sjukdom och att vi vill se ett ändrat fokus från straff till vård. Vi är negativa till legalisering och står bakom en fortsatt restriktiv narkotikapolitik”, svarar MP.

Medan Moderaterna idag är emot en översyn av lagen. ”Vi står fast vid den restriktiva hållning som präglat svensk narkotikapolitik. Vi förespråkar nolltolerans mot användande och försäljning av narkotika.”, men understryker att människor med samsjuklighet av psykiska ohälsa och missbruksproblem inte ska riskera hamna mellan stolarna.

Opinionsundersökningar senare år visar dock att konsumtionsförbudet hos befolkningen har ett tydligt stöd, även om det gått ner något.

Lagen om konsumtionsförbud härrör från skarpa diskussioner på 1980-talet.
I mitten av 1980-talet så reagerade flera föreningar mot drogmissbruket och polisens svårigheter att ingripa. En kampanj startade för att ”det inte skulle vara tillåtet att knarka”. Över 400 000 namn samlades in för kravet, marscher och uppvaktning av politiker ordnades.

Det fick så småningom politiskt stöd och narkotikastrafflagen skärptes av riksdagen. 1988 blev allt ickemedicinskt intag av narkotika förbjudet och 1993 skärptes lagen med fängelse i straffskalan för att polisen skulle kunna begära drogtester.

Riksförbundet narkotikafritt samhället var en av de organisationer som drev på.

– Vi fick ett konsumtionsförbud därför att vi inte hade det tidigare. Högsta Domstolen hade slagit fast 1983 att Narkotikastrafflagen inte innefattade ett förbud mot själva bruket/konsumtionen av narkotika. Vi kampanjade 1984 för att konsumtionen skulle förbjudas. Syftet var att polisen skulle kunna ingripa speciellt mot unga människors experimenterande, säger Per Johansson, generalsekreterare i RNS, till Drugnews.

För polisen blev konsumtionsförbudet ett viktigt instrument, men har också kritiserats för att lägga för mycket prioritet på att kontrollera missbrukare och ungdomar för att hålla uppe statistiken. 2017 anmäldes över 102 000 narkotikabrott, en majoritet gällde eget bruk och innehav.

Narkotikapolisföreningen vill ha kvar konsumtionsförbudet, men anser att straffvarningar vore en bättre påföljd än böter som ändå få betalar.

RNS för ett liknande resonemang om att påföljder borde ses över, men inte ta bort konsumtionsförbudet.
– SKL:s förslag är ett tjänstemannapåhitt. Vem ska upptäcka och transportera påtända ungdomar till vården om inte polisen gör det? I några fall gör anhöriga det idag, men socialsekreterare har fullt upp med annat.

– Om SKL vill ha mer vård och mindre straff, så borde väl kommuner och landsting satsa mer resurser på det än idag. Idag är ju missbruk- och behandlingsvården klart eftersatt, säger Per Johansson.

• Drugnews: men är det ändå inte rimligt att se över hur konsumtionsförbudet fungerat efter över 30 år, som SKL föreslår?
– Jo, det ska man inte rädd för. Det kan ju bli en bra diskussion om lagens för- och nackdelar. Det skulle även kunna lyfta narkotikafrågan, som senare år av politiskt ansvariga verkar ha nedprioriterats till ner i källaren, svarar Per Johansson.