USA kan förlora sin ledarroll inom global drogkontroll

Narkotikakrisen är en toppfråga på nästan varje dagordning som har att göra med politik, hälsa eller säkerhet i USA. Samtidigt verkar det inom landet saknas djupare intresse för att diskutera hur aktuella tendenser inom drogområdet – exempelvis opioid-epidemin och legaliseringen av cannabis i några delstater – kan påverka USA:s internationella ställning. Det skriver Jonas Hartelius i en analys.

USA var länge en ledande förespråkare för ett konsekvent system för global drogkontroll. Under kalla krigets dagar var USA och Sovjetunionen helt eniga om den internationella narkotikakontrollens syfte och metoder. Båda stod bakom Förenta Nationernas narkotikakonventioner. Dessa begränsar användningen av narkotika enligt olika konventioner till medicinska eller vetenskapliga syften. Alla andra former av bruk skall förebyggas och hejdas.

FN:s narkotikabrottskonvention (1988) var till stor del ett resultat av amerikanska initiativ. För första gången uppställde den ett komplett system för internationell samverkan inom narkotikakontroll. Den införde även de första reglerna mot penningtvätt.

På den tiden var USA en röst att lyssna på inom internationell narkotikakontroll. Dess strategi med ”krig mot narkotikan” blev stilbildande för många länder. Under senare år har bilden förändrats.

En viktig faktor är att missbruket av opioider, särskilt oxikodon och fentanylvarianter, ökat påtagligt med hundratusentals dödsfall som följd. En ännu viktigare faktor är den amerikanska debatten om ”legalisering” av cannabis i olika former och under olika kontrollsystem.

Cannabis (Cannabis sativa L., marijuana och andra beredningar) och ett stort antal syntetiska cannabinoider står under internationell narkotikakontroll. De får ej säljas lagligen för rekreationsbruk.

Nu synes USA genom sina interna debatter och medieutspel leda den internationella vågen för att legalisera (eller avkriminalisera) cannabis och i en del fall även andra narkotika. Framstötarna har lett till liknande diskussioner i andra länder.

De långsiktiga följderna av denna scenförändring synes knappast alls ha varit uppe på den offentliga dagordningen i USA. Viktiga kända problem och risker som borde diskuteras kan då vara exempelvis följande:

1) USA riskerar att förlora sin ledarroll inom internationell narkotikakontroll. Det gäller särskilt det moraliska försteget ifråga om att beskriva kampen mot narkotika som ett ”krig”, samtidigt som man låter landets inhemska konsumtion öka på ett okontrollerat sätt.

2) USA riskerar att förlora sin ledarroll även inom narkotikabekämpningen. Ty det kommer att bli svårt att begära att andra länder skall sätta in full kraft för att hejda illegal produktion och handel med cannabis och andra narkotika, samtidigt som man försvagar sin egen narkotikabekämpning.

3) USA riskerar att göra sig självt sårbart för handelskrig över cannabis, då andra länder kan begära att få del i marknaden för ”legaliserad” cannabis i USA Detta kan leda till komplicerade diplomatiska och handelsrelaterade konflikter.

4) Amerikanska skolor riskerar att drabbas av sjunkande betyg, som ett resultat av att ett ökande antal unga människor konsumerar cannabis. Årtionden av forskning har gjort klart att cannabis påverkar den ungdomliga hjärnan på ett annat sätt än den vuxna hjärnan. Eftersom den unga hjärnan fortfarande håller på att strukturera sig själv, så är den mer sårbar för drogeffekter. Konsumtionen av cannabis i unga år kan t.o.m. påverka benägenheten att konsumera andra droger årtionden senare.
Det synes vara så att en stor andel av dagens opioidmissbrukare i 30- och 40-årsåldern började sina drogkarriärer med cannabis 15 – 20 år tidigare. Bland de farligaste långsiktiga effekterna av cannabis finns de som påverkar kognitiva funktioner, samt mognande och mental hälsa.

5) Amerikansk teknikutveckling kan drabbas av att ett ökande antal universitetsstudenter använder narkotika. De försteg som amerikanska industrier och forskningsinstitut till nyligen haft inom spetsteknologi håller på att tas ikapp av andra länder. Om amerikanska studenter genom att konsumera droger trubbar av och rent av förslöar sina hjärnors spetskompetens riskerar USA:s konkurrensförmåga att förlora sin ledande ställning.

Ifall amerikanerna inte lyckas bedriva en konsekvent narkotikapolitik på hemmaplan blir det svårt för dem att göra gällande att andra länder skall följa deras utrikespolitiska krav.

Utvecklingen inom USA:s inrikes narkotikapolitik kommer sannolikt att avgöra om landet skall fortsätta ha en ledarställning inom global narkotikakontroll.

Annonser