Sibiriskt perspektiv på folknykterhet

Hemkommen från en lång resa i vackra Sibirien i Ryssland där vodka erbjöds överallt, så funderar Leena Haraké, kanslichef på kvinnonätverket KSAN, över hur alkoholprevention kan spridas.

Idag firar vi Folknykterhetens dag, så som det har gjorts sedan 1925.  Jag var inte född då, men för mig betyder denna dag idag mycket mer än förut.

Foto: nick farnhill /Flickr CC BY 2.0

Nyss hemkommen från Sibirien och efter att ha sett hur alkoholen är så fast del där av ryssarnas vardag och traditioner, tänker jag på hur det förebyggande arbetet bör se ut för att folk ska kunna välja hälsa och framtid före alkoholen.

I regionen som jag besökte använder alla vuxna, både män och kvinnor, alkohol dagligen. Jag anade att där skulle det bli det ett stort jobb att få människor att överväga på att ändra på sina vanor och hur ska man skydda barnen när vodka är ständigt närvarande.

Barnens förebilder är vodka och vuxna.

Under min resa till Sibirien hade jag möjligheten att ta del av bland annat lokalbefolkningens kultur och traditioner runt Bajkalsjön.  Den mäktiga Bajkalsjön var fortfarande istäckt, men mäktig.  På vågen till sjön fick jag och mina medresenärer se hur det fanns speciella platser där man skulle blidka sjön för att vi skulle tillåtas komma dit.  Och hur skulle det göras? Med vodka förstås!

Det visade sig direkt att jag inte skulle få sjöns tillåtelse att komma till sjön då jag inte drack vodka.  Att jag som vuxen inte drack sprit ansågs mer eller mindre vanvettigt.

BAJKALSJÖN. Foto: Leena Haraké, Privat
M

en jag skulle inte vara helt förtappad!
Våra värdar hade med sig schalar som skulle knytas på ett speciellt ställe i en buske med en tyst önskan. Jag tror att jag klarade av den delen av ceremonin galant.  Min tysta önskan var att vodkan skulle ta slut!

Och jag tackade nej till nästa skål med vodka också. Skål som skulle förverkliga och hedra mig för min tysta önskan – som bara jag visste av.  Vid det läget insåg jag att jag inte skulle nå någon som helst framgång med ett tal om folknykterhetens betydelse.

Ceremonin tog slut så småningom och färden till Bajkalsjön fortsatte i två timmar.  Så även ritualerna, med vodka till allt. Nej tack för mig. Jag fick varmt te och sympati för min icke-förståelse för vodkans roll istället. De tyckte synd om mig.

Tack vare våra värdar har jag sett naturens under – Bajkalsjöns storhet – trots min vodkavägran. Och tagit jättemånga fina naturbilder som jag kommer att visa så småningom.

Annonser