”Cannabisodling ett gigantiskt miljöproblem”

Cannabisrökare stöder och göder en storindustri som inte är ekologiskt hållbar. Hela USA:s inomhusproduktion beräknas ge lika stora utsläpp som från tre miljoner bilar, skriver Sven-Olov Carlsson. 

I EU-valet var klimat- och miljöfrågorna i debattens centrum. En aspekt som knappast alls diskuteras är den miljöskadliga inverkan från odlingen av drogväxter. Det har länge varit ett argument för odling av cannabis att växten kan ha gynnsamma ekologiska effekter. Fibrerna kan användas för att tillverka kläder, skor och även vid husbyggen. Odlandet påstås även ha positiv inverkan på miljön.

Forskningsrapporter från USA (se länkar källor nederst) har emellertid tecknat en långt allvarligare bild av cannabisodlandets effekter på miljön, och detta oavsett om odlingarna sker med eller utan tillstånd.

I ett långsiktigt perspektiv är cannabisodlandet inte hållbart. De gröna drömmarna om ekologisk cannabisodling håller på att slå fel. De amerikanska erfarenheterna är viktiga att ta till vara inför en liknande tillväxt av cannabisodlingen i Europa och andra världsdelar.

Inomhusodling av cannabis ökar antalet skördar per år och gör det möjligt att driva upp halten av den rusgivande substansen THC. De ekologiska nackdelarna är dock uppenbara. Odlingarna kräver omfattande tekniska arrangemang med bland annat starka lampor för att skapa en motsvarighet till naturens soltimmar. Koldioxidaggregat används för att öka koldioxidhalten runt plantorna och därmed plantornas ämnesomsättning. I USA beräknas elanvändningen för inomhusodling av cannabis utgöra en procent av USA:s totala användning.

Vid inomhusproduktion av ett kilo cannabis i USA skapas 4,6 ton koldioxid. Hela USA:s inomhusproduktion beräknas ge lika stora utsläpp som från tre miljoner bilar.

Utomhusodlande av cannabis i USA har under senare år fått en allt större industriell omfattning. För att få tillräckligt stora ytor hugger man ner vida skogsarealer. Eftersom röjningarna ofta sker i avrinningsområden, förbrukas bristresurser som grundvatten. Grundvattnet kan bli otjänligt genom att förorenas med syntetiska näringsmedel.

Vattenåtgången beräknas till mellan 30 och 40 liter per dag för varje planta. Det ekologiska ”fotavtrycket” av cannabisodlingarna blir därmed betydande.

För att hålla borta skadedjur besprutas odlingarna med starka medel som insektsbekämpningsmedlet carbofuran och råttgift (som innehåller blodförtunnande medel, som ger inre blödningar). Dessa kommer in i näringskedjan och går via råttor och andra gnagare till toppkonsumenter såsom björnar och rovfåglar. Utsläppen i vattendragen hotar laxen.

En rad kemikalier följer med i rökprodukter och dras in med rökgaser och kan därför förväntas vara skadliga för cannabisrökare.

De allvarliga nya rönen har blivit ett starkt argument mot cannabisrökning, eftersom cannabisrökare genom sin konsumtion stöder och göder en storindustri som inte är ekologiskt hållbar.

USA har varit först med att brett kartlägga de omfattande skadliga miljöeffekterna av cannabisodlingar. Erfarenheterna torde vara direkt tillämpliga på andra länder där liknande produktion planeras.

Både hälso- och miljörisker vid konsumtion och produktion av cannabis är så allvarliga att det bör stämma till eftertanke i en tid när cannabis legaliseras och en ny industri strävar efter att normalisera och öka användningen av cannabis.

De amerikanska erfarenheterna av cannabisodlandets ekologiska effekter borde vara varningssignaler för europeiska politiker vid fortsatta diskussioner om kontrollen av en knappast nödvändig, men miljöfarlig produkt.

Källor: Mills: The carbon footprint of indoor Cannabis production, Energy Policy, 2012.
Calaveras County (2017): Cultivating Disaster: The Effect of Cannabis Cultivation on the Environment of Calaveras Countywww.silentpoison.com, (pdf-fil, 61 sidor).

• Fotnot: Debattartikeln publiceras även på Expressen Debatt, 16 juni 2019.

Annonser