Säker tillgång på droger är ledstjärnan

Den ledande principen för drogpolitiken i British Columbia i Kanada är skademinskning, inte drogfrihet. Den som använder narkotika ska erbjudas en ”säker tillgång”. ”Är du rik får du behandling, om du inte är det får du metadon”, säger David Berner som har 50 års erfarenhet av narkomanvård.

Det här är tredje artikeln för Drugnews i Pelle Olssons reportageserie från Vancouver och British Columbia. Kanada – särskilt provinsen BC – är i mycket är Sveriges narkotikapolitiska motsats och röner intresse av såväl anhängare som kritiker till harm reduction och legalisering.

Leslie McBains son Jordan är en av alldeles för många unga människor som avlidit av en narkotikaöverdos i British Columbia. Jag träffar henne på ett seminarium i Vancouver om opioidkrisen, där hon är en av talarna.
– Jordans historia är lite annorlunda jämför med de flesta andra, berättar hon för mig några dagar senare.

Hennes son rökte pot som tonåring och drack alkohol med sina kompisar. De flesta av dem fick inga problem av det, men det fick Jordan. När han var 19 år erkände han för sin mamma att han var fast med de preparaten.

Leslie McBain. Foto: Mums…

– Han gick i behandling och mådde okej ett tag, men så råkade han ut för en olycka på jobbet där han skadade ryggen och hade smärtor efteråt. Jag följde med honom till familjeläkaren som skrev ut en stor dos Oxikodon.

Det är överförskrivning av samma läkemedel som har varit den främsta orsaken till opioidkrisen i USA. Så blev mönstret även för Jordan. Han kunde inte vara utan dem och doserna ökade snabbt.
– Jordan kom till mig och berättade att han var beroende av tabletterna och ville sluta. Han bad mig följa med till mottagningen eftersom han befarade att läkaren skulle bli arg. Det blev han också – över att Jordan var beroende – vilket är rätt konstigt eftersom han själv var förskrivaren, säger Leslie McBain.

Läkaren stoppade medicinering, Jordan gick på avgiftning, kom ut och var fortfarande beroende. Han började i smyg gå runt till olika läkare. Modern beskriver honom som charmig och snygg, så han fick ut de läkemedel han ville. Han skyllde på ryggen. En dag tog han en kombination av alla droger han fått och det stoppade hans hjärta. Han var bara 25 år när han dog.

Det här traumat ledde till att McBain tog kontakt med två andra mödrar som också förlorat sina söner och de bildade föreningen Moms stop the harm 2014. De ville påverka politikerna för en bättre politik, så att inte fler familjer ska behöva uppleva samma smärta som de hade gått igenom. Organisationen har idag 1400 medlemmar över hela Kanada.

– Vår erfarenhet är att bara är en liten procentandel av de som dör kommer från dysfunktionella familjer. De allra flesta som avlider av överdoser kommer från så kallade normala familjer, från medel- och överklass, säger hon.

Målet för Moms stop the harm är att alla beroende ska får en säker tillgång till sina droger.  De menar att det är ”war on drugs”, narkotikaförbudet, som är orsaken till att de förlorat sina barn.

Ska även kokain, metamfetamin och fentanyl, som svarar för de flesta dödsfallen, delas ut av sjukvården, tycker du?

– Ja, i långa loppet ska alla skadliga droger som folk tar vara säkra och reglerade. De som är i stort behov ska kunna få de drogerna. Att erbjuda laglig narkotika kommer inte att få bort den svarta marknaden, men de som har ett allvarligt beroende skulle inte utsättas för lika stora risker. Det här ska kombineras med en massa utbildning i skolor, för lärare och föräldrar om droganvändning och dess faror, svarar hon.

 

”FÖRBUD LEDER TILL FARLIGARE DROGER”

En av de främsta experterna bakom utformningen av narkotikapolitiken i British Columbia är medicinprofessorn Evan Wood. Han är också chef för provinsens medicinska centrum för narkotikaanvändning, BC Centre for Substance Use.

• Vad är hans recept för att komma tillrätta med de höga dödstalen?
– Allting har ändrats i och med att fentanyl har kommit in och dödar så många, säger han till mig. Har du hört talas om iron law (järnlagen)?

Ja, enligt den leder förbudet av en drog till att den drogen istället blir starkare och giftigare på den svarta marknaden, svarar jag.

Evan Wood. Foto: BCCSU

– Det är riktigt, säger Wood. Vi har kommit till en situation där organiserade kriminella grupper har räknat ut att de inte behöver odla opiumvallmo längre. Man kan göra syntetiska droger, som fentanyl och liknande, i ett laboratorium istället och sälja det billigt över internet från Kina.

De svarta inkomsterna är enorma och genomgår penningtvätt, bland annat genom att investeras i fastigheter. Wood har läst i nyhetsmedia att fem miljarder dollar per år tvättas i Vancouver enbart i den verksamheten.

– Vår enda möjlighet är att reglera och kontrollera narkotikamarknaden. Ett ekonomiskt krig mot organiserad brottslighet. De skador vi brottas med här beror på den felaktiga drogpolitik vi fört fram till nu. Vi behöver också bygga ut vårt behandlingsystem, säger han.

Invändningen är att det under lång tid gjorts en massa skademinskande åtgärder för dem som använder droger. Ändå har dödstalen stigit. Men Wood menar att insatserna varit för svaga. Det är så mycket mer som behöver göras.

– Även om behandlingssystemet skulle komma upp i en mer modern nivå skulle vi ändå ha en stor och giftig illegal narkotikamarknad. Enda sättet att komma tillrätta med detta är tvåfaldigt. Vi behöver ett fungerande system för behandling av beroende och reglera och kontrollera narkotikamarknaden.

Evan Wood tror inte att säker tillgång kan ersätta alla droger. I rapporten Heroin compassion clubs (pdf-fil) beskrivs ett reglerat system där folk kan få tillgång till heroin.

 – Modellen för att reglera andra droger måste fortfarande övervägas, säger han. Jag tror att man måste ta en drog i taget och bedöma vad som är lämpligt.

 

FLER HARM REDUCTION-INSATSER

En annan tongivande röst i provinsen är Jane Buxton, chef för BC Centre for Disease Control, som leder och övervakar alla skadelindrings-insatser i provinsen. Därtill är Buxton professor i folkhälsa vid University of British Columbia.

Jane Buxton, chef för BC Centre for Disease Control. Foto: Pelle Olsson

Insatserna som ökat år för år består av sprututdelning, övervakade konsumtionslokaler och utskrivning av substitutionsdroger samt utdelning av Naloxon-kit (motgift mot opioidöverdoser). Idag får 22 000 personer metadon eller Suboxone (buprenorfin och naloxon i samma preparat) i provinsen.

– När det gäller heroin, diacetylmorfin, behövs en speciallicens.  Det är idag ett läkemedel, vilket det inte var tidigare. Det ges till ett fåtal, kanske 50 personer, och det är inte billigt. Vanligtvis övervakas intaget, sedan ska personen stanna kvar en timme efteråt som säkerhetsåtgärd vilket begränsar hur många man kan ta emot. Eftersom heroin går ut kroppen ganska snabbt måste man fylla på flera gånger om dan, så det är en utmaning att se till att de resurserna finns, berättar hon.

Nu pågår ett försök med hydromorfin som ersättningsdrog. Det har liknande effekt som heroin. Det ger ett rus och är mer långtidsverkande. När en heroinberoende går över till metadon eller Suboxone så får de inte samma kick. Att bara slippa abstinensbesvären räcker inte.

– De behöver lindring från alla problem och trauman de upplever i sina liv, säger Buxton. Nästan alla av dem har en eller flera närstående som dött av överdoser.

Det finns drygt 30 officiella lokaler i provinsen dit man kan gå och injicera sina illegala droger under överinseende av sjuksköterskor eller andra med medicinsk utbildning. Däremot kan man inte röka eller inhalera narkotika i de här lokalerna på grund av hälsorisker för personalen.

– Utöver det finns ett okänt antal övervakade rum på lägenhetshotell där det bor folk med missbruksproblem eller psykisk ohälsa, berättar Buxton. Många av dem ligger i det värsta området i Down Town East Side (DTES).
(läs Drugnews första reportage från Vancouver 1 okt)

Anställda på hotellet eller organisationen som driver hotellet övervakar drogintag i ett särskilt inrättar utrymme. De är inte alltid sjukvårdsutbildade. När dödstalen sköt i höjden under november-december 2016 ökade alla dessa inrättningar kraftigt.

– Det är en hemsk situation i DTES och den har förvärrats av att området upprustas och det flyttar in välbärgade personer, en gentrifiering.  Det var tio tolv kvarter tidigare, nu har ytan krympt och gjort problemet tydligare.

Det finns inte någon beräkning av antalet personer med narkotikaproblem i provinsen eller Vancouver, men det kända antalet hemlösa, varav inte alla är missbrukare, har inte ökat under senare år.

 

         *  *  *

En klientundersökning av BC Centre for Disease Control förra året, Harm Reduction Client Survey (pdf-fil), visar att den vanligaste illegala drogen bland de som besöker harm reduction-inrättningar är crystal meth (kristalliserat metamfetamin även kallad ”ice”), som 69 procent uppger att de använt senaste veckan, därnäst heroin 49 procent, fentanyl 43, crack 26 och kokain 22.

Gatuvy Vancouver. Foto: Pelle Olsson

När det gäller intagningssättet uppgav mer än hälften att de rökte eller inhalerade, bara 34 procent injicerade och sex procent snortade i näsan.

Med tanke på intagningssätt och vilka droger som används är resultaten förvånande. Sprututdelning och konsumtionsrum vänder sig enbart till den tredjedel som injicerar, inte dem som röker narkotika. Ersättningsdroger och motgiftet Naloxon är bara till för de opioidberoende vilket en stor grupp uppenbarligen inte har som huvudsakligt missbruk.

En undersökning av dödsfallen visar att bara 25 procent av de som dött av överdoser hade injicerat. Resten hade avlidit genom andra intagningssätt. 

*   *   *

 

NARKOMANVÅRDENS PIONJÄR i Kanada David Berner. Foto: Pelle Olsson

När David Berner först hörde talas om injektionsrum fattade han inte vad det var. Vad ska man göra där? Varför då, tänkte han.

Berner, som snart fyller 77, var den första som startade ett behandlingsprogram för narkomaner i Kanada 1967. Han har ingen formell utbildning, men säger att han tidigt upptäckte att han hade talang för att komma folk in på livet och få dem att öppna sig. Han känner på sig hur han ska nå folk i terapisessioner. Under den heldag han skjutsar runt oss till olika ställen i Vancouver ger han många exempel på sina möten med alla ”galningar och knarkare” som han träffat och hjälpt till ett drogfritt liv.

I hans CV står att han lett över 11 000 terapigrupper över hela Kanada och delar av USA. Förutom det har han arbetat som programledare i radio och TV, haft egen annonsbyrå och varit krönikör i dagspressen.

– År 2001 proklamerade borgmästaren i Vancouver de fyra pelarna för narkomanvården: prevention, behandling, harm reduction och bekämpning. Grundproblemet idag är att hälsomyndigheterna i BC inte tror på behandling och tillfrisknande. Det är bara harm reduction som gäller, säger David Berner.

Han har massor med exempel på missbrukare som inte får beviljad behandlingsplats om de inte accepterar metadon. Berner berättar om John Volken som driver John Volken Academy, ett behandlingshem som bygger på drogfrihet och arbete, ungefär som San Patrignano i Italien.

– Hälften av hans sängplatser står tomma därför att hälsomyndigheterna påstår att behandlingen där är grym då den innebär avgiftning utan metadon. Evan Wood och alla politiker talar om en fortsatt behandling, men de hatar tillfrisknande. Byråkraterna har strypt nästan all sådan verksamhet.

Det finns dock, enligt Berner, en handfull behandlingshem som han tycker gör ett fantastiskt arbete. Han arbetar själv fortfarande en dag i veckan på behandlingshemmet The Orchard. Men det kostar 20 000 dollar för 28 dagars behandling. Sedan finns det ändå ingen eftervård.

– Om du är rik får du behandling, om du inte är det får du metadon, säger, David Berner.

 

NÖDLÄGE

Ett annat behandlingshem som Berner berömmer är Turning Point. Han skjutsar oss dit. Sedan Brenda Plant fick jobbet som VD 2005 har det vuxit till den största behandlingskedjan i provinsen. Sammanlagt har Turning Point 73 platser för inneliggande behandling på sex olika ställen. Ett nytt behandlingsställe öppnar inom kort. Plant har tidigare bland annat arbetat för det federala hälsodepartementet där hon skapade ett program för stökiga ungdomar och senare var hon behandlare för en svår grupp unga narkomaner på Hawaii.

Brenda Plant, chef för Turning Point. Foto: Pelle Olsson

Plant märker av de nya vindarna med allt mer harm reduction.
– Den här våren har hälsomyndigheten i BC sagt att vi enligt kontraktet inte längre får hjälpa folk att sluta med opioidersättning. Om klienten uttryckligen ber om att trappa ner medicinerna måste vi först få tillåtelse till det, säger Plant när vi träffar henne på Turning Points kafé i Richmond, söder om Vancouver.

Behandlarna på Turning Point måste enligt direktiven uppifrån uppmana sina klienter att stå kvar på substitutionsdrogen. Brenda Plant har trots sin bakgrund med drogfri behandling förståelse för den åtgärden.
– Det beror på den sjukt höga överdosdödligheten, så myndigheterna är desperata, säger hon.

Hon berättar om två dödsfall av narkotika inne på hennes eget behandlingshem. En nittonårig tjej och en tjugofemåring. Två unga kvinnor som var drogfria, men inte klarade av det. Det var chockerande och blev en tankeställare.

– Vi måste alla tänka om i det här nödläget. Vissa personer måste på grund av sin personlighet, tidigare missbruk, livssituation, stanna på medicinering resten av livet, säger hon.

När vi åker iväg från Brenda Plant och Turning Point, säger narkomanvårdspionjären David Berner – som varit med vid besöket – att Brenda gör ett fantastiskt arbete, men att de inte har riktigt samma åsikter på den punkten.
Man ska aldrig ge upp att folk kan tillfriskna, säger han.

British Columbia

British Columbia är Kanadas västligaste provins beläget vid Stilla havskusten med 4,6 miljoner invånare. Största stad är Vancouver – en vacker hamnstad med uppåt 600 000 invånare. Hela 2,4 miljoner i storstadsområdet.

Vancouver listas ibland som ”världens bästa stad” med hög livskvalitet. Polariserad där många rika investerat i fastigheter och priser drivits upp. Samtidigt har några områden i östra centrum och parker dragit till sig många hemlösa och droganvändare.

Ökade problem med fattigdom, kriminalitet och vapenrelaterade våldsbrott.
Idag brottas British Columbia med en av världens högsta narkotikadödlighet, särskilt överdoser i opioider, (2022 avled 2 272 personer i överdoser). Fentanyl kom 2016 in här på svarta marknaden. Ett treårigt försök att avkriminalisera flera tunga droger inleddes 2023 med förhoppning att få fler i vård och rädda liv.

Vancouver var tidig med att pröva skadelindrings-insatser med bland andra sprutbyte och injektionsrum. Här startades metadonprogram 1964, Naloxon utdelas från 2012 till riskgrupper. Idag får cirka 22 000 personer i provinsen BC läkemedelsassisterad behandling, 17 miljoner sprutor delas ut per år, finns ett 30-tal officiella övervakade fix-rum och ytterligare inofficiella ställen.

Kanada – i mycket Sveriges narkotikapolitiska motsatts – blev andra nation efter Uruguay att legalisera cannabis i oktober 2017. Ätbar och drickbar cannabis började säljas december 2019.

Källa: Wikipedia, Pelle Olsson mfl.  

Etiketter:

Annonser