Holland på väg bli en ”narcostat”?

I höstas mördades en advokat som försvarade ett nyckelvittne mot en maffialedare i Holland. Dödskjutningen höjde temperaturen på den redan infekterade debatten om landets narkotikapolitik. Flera menar att de liberala narkotikalagarna har gjort landet till en ”narkotikastat”. Regeringen svarar nu med att tillåta odling av cannabis. /Drugnews medarbetare Pelle Olsson tar tempen på Holland.

På morgonen den 18 september 2019 sköts 44-årige tvåbarnsfadern och försvarsadvokaten Derk Wiersum till döds utanför sin bostad i en förort till Amsterdam. Orsaken var hans arbete i en rättegång mot narkotikakungen Ridouan Taghi, där Wiersum försvarade ett nyckelvittne.

Derk Wiersum, mördad advokat.

Mordet på en framträdande representant för rättsväsendet tolkades i flera tidningsartiklar som att Holland är på väg till att bli en ”narcostat”, där den organiserade narkotikabrottsligheten har infiltrerat vitala delar av samhällssystemet.

Justitieminister Ferdinand Grapperhaus varnade redan månaden före mordet för narkotikamaffians framfart medan rikspolischefen Erik Akerboom påpekade hur omöjligt det är att upprätthålla rättssystemet när man inte är beredd att finansiera det. För fyra år sedan kapades polisens budget med en fjärdedel, enligt Akerboom.

 

AMSTERDAMS BAKSIDA
Journalisten Jan Tromp och professorn på polishögskolan Pieter Tops ger en bredare bild av den undre världens utveckling i rapporten ”De achterkant van Amsterdam” (Amsterdams baksida). Med hjälp av statistik från bland annat polisen och skattemyndigheterna och massor med intervjuer har de kartlagt hur internationella narkotikagäng, albaner, turkar, colombianer, marockaner och italienska maffian – tillsammans med inhemska narkotikahandlare – fått fäste i landet. De har investerat de illegala inkomsterna i lagliga verksamheter, bland annat fastigheter, restauranger och barer. Den utvecklingen började redan på 1970-talet, enligt rapportens författare.

En annan bok på samma tema är ”Mocro mafia” som i dokumentär form beskriver en ny generation kriminella i Holland. Mocro är det slanguttryck som unga marockaner kallar varandra. Boken har blivit en bestseller.

– Holland har på ett sätt skapat de perfekta förhållandena för att narkotikatrafiken ska flöda, säger en av bokens författare Wouter Lauman till BBC News. Med sitt utvecklade transportnätverk, sin tillåtande narkotikalagstiftning och låga straff, och sin närhet till lukrativa marknader är Holland ett självklart nav för det globala narkotikaflödet.

De ökade problemen med narkotikamaffian diskuterades på nytt i parlamentets andra kammare i november. Från flera politiska läger krävs hårdare tag och slut på den toleranta inställningen till narkotika. Både oppositionspartierna PVV (Frihetspartiet, ultrahöger), PvdA (socialdemokraterna) och minst ett av regeringspartierna (CDA, kristdemokraterna) kräver högre straff för narkotikabrott.

– Normaliseringen av användningen måste stoppas, sa Madeleine van Toorenburg från CDA i en parlamentsdebatt enligt Het Parool.

Hasch-café i Amsterdam Foto: Pelle Olsson

FÖRSÖKSPERIOD MED CANNABISODLING
Regeringen har avsatt 100 miljoner euro för att komma åt den organiserade brottsligheten under mandatperioden fram till 2021. Fyra partier ingår: det största VVD, (Folkpartiet för frihet och demokrati), innehar premiärministerposten genom Mark Rutte sedan 2010, D66 är ultraliberalt och vill legalisera cannabis helt, Kristdemokraterna är konservativa, även i drogpolitiken, och SGP, ett kristet värdekonservativt som är mot hela coffee shop-politiken.

I en kompromiss mellan de olika narkotikapolitiska ambitionerna kommer man under 2020 att starta ett experiment med odling av cannabis till haschkaféer, coffee shops, i tio utvalda kommuner.

För att få veta mer om detta tar jag en lång promenad söderut genom centrala Amsterdam, förbi Riksmuseet och Van Gogh-museet. Efter ytterligare någon kilometer når jag behandlingscentret Jellinek och en intervju med Tom Bart, som arbetar med olika preventions

Tom Bart på behandlingscentret Jellinek. Foto: Pelle Olsson

projekt.

– Försöket med cannabisodlingar ska pågå i fyra år och sedan utvärderas av en oberoende rådgivningskommitté, förklarar han.

Bart berättar att tio odlare ska få licens att förse haschkaféerna i de utvalda kommunerna med cannabis. Odlarna måste kunna producera ett stort antal olika sorters marijuana. Alla haschkaféer på de utvalda orterna måste köpa från de godkända odlarna och inga andra. Både justitiedepartementet och hälsodepartement är ansvariga för experimentet.

– Det regeringen hoppas på är att komma åt problemet med bakdörren till coffee shops, säger Bart.
– Man vill reglera hela kedjan. Även om man i alla år tolererat cannabisförsäljningen via framdörren så har coffee shop-ägarna egentligen inte kunna köpa in sin cannabis till butiken på lagligt sätt. Istället har kriminella organisationer tjänat pengar på försäljningen.

Polisen har lagt ner stora resurser på att stoppa odlingar. Under senare år har de förstört omkring 5 000 odlingar per år.[1] Ett annat skäl för försöksverksamheten är enligt Bart hälsoaspekten och kvalitén. Myndigheterna vill kunna kontrollera innehållet i plantorna både avseende THC- och CBD-halten och upptäcka mögel, svampar och växtgifter. Coffee shop-ägarna klarar inte själva av att göra detta, dessutom får de enligt lagen inte utföra några tester.

Man får heller inte processa cannabis, utan får bara sälja marijuana och hasch. Experimentet med legala odlare kommer inte att innebära ändringar på den punkten. Av det skälet får det inte finnas cannabisoljor eller THC-koncentrat i en coffee shop. Inte heller godis och chokladkakor med cannabis. Det innebär också att e-cigaretter med THC är ovanliga i Holland.

Man har därmed sluppit många av de problem som uppstått efter legaliseringen av cannabis i USA och Kanada. I Holland förgiftas inte barn av cannabisgodis och ingen har hittills dött av lungskador på grund av rökning med cannabisolja i en vaporizer.
– Jag var själv i Kalifornien i somras och såg den aggressiva marknadsföringen av cannabis. Så ska vi inte ha det här! säger Tom Bart.

Ett av många problem med experimentet är att nästan allt hasch på den holländska marknaden kommer från andra länder. De odlare som får licens måste leverera alla icke-processade cannabisprodukter som efterfrågas på marknaden. Det betyder att de också ska tillhandahålla hasch. Det här dilemmat har diskuterats mycket, enligt Bart. Både folk från cannabisindustrin och konsumenterna tvivlar på att de inhemska odlarna kan leverera samma kvalité som haschet från till exempel Marocko.

– Jag gissar att tiden får utvisa hur det kommer att fungera, säger Bart.

 

LEGALA ODLINGAR LOGISKT STEG
På det delvis statligt finansierade Trimbos institutet i Utrecht träffar jag Margiet van Laar, som arbetat där i 25 år. I grunden är hon specialist i klinisk psykofarmakologi med en doktorsexamen om serotoninets påverkan på hjärnan. Hon har flera tunga uppdrag på Trimbos. Bland annat som chef för avdelningen Drogövervakning och policy och är därmed ansvarig för den årliga drygt 500 sidor tjocka rapporten Nationale Drog Monitor.

Min fråga huruvida Holland är en ”narkotikastat” tycker hon är förvirrande.

Margiet van Laar, Trimbos institutet.

– Vi är inte som Colombia eller Mexiko och 92 procent av vår vuxna befolkning har inte använt cannabis och 96 procent har inte använt annan narkotika det senaste året, säger hon. Sen har vi en riskgrupp med unga från 18 till 24 år där droganvändningen blivit nästan normalt när de går på partyn, klubbar och festivaler. De tar ecstasy, kokain, amfetamin och röker pot på helgerna, men får ofta inga problem. Vi har i stort sett kontroll över drogkonsumenternas hälsoproblem, säger hon.

Hon vänder sig emot den internationella bilden av Holland som ett land där alla röker cannabis och att man kan köpa den överallt. Det är fel. Däremot menar van Laar att det finns ett problem med drogproducenterna.

Det tillverkas stora mängder syntetiska droger, mest ecstasy och amfetamin, kanske även metamfetamin, som exporteras. Även holländsk cannabis smugglas över gränsen. Mellan 30 och 80 procent av skörden går på export, enligt olika beräkningar.

– Majoriteten av narkotikaproduktion är nog inte i händerna på utlänningar, i så fall är det ofta holländska medborgare, men det finns stora gränsöverskridande kriminella nätverk. Både Holland och Belgien är nav för narkotikahandeln från Turkiet, Albanien, Marocko med flera, samtidigt som välorganiserade holländska narkotikaligor samarbetar med andra grupper runt om i Europa. Deras profiter infiltrerar den normala ekonomin[2]. Det är ett allvarligt problem, säger van Laar och fortsätter:

– Våra straff för narkotikabrott är för låga tycker jag. Det har lett till att kriminella söker sig hit. Men om de inte kan tjäna pengar på narkotika kommer de att prova annan verksamhet. Exempelvis trafficking, prostitution, vapen.

• Du menar att en legalisering av narkotika inte skulle rubba den organiserade brottsligheten i stort?
– Det är komplicerade samband. Det är en balans mellan folkhälsa och juridisk rättvisa. Om vi kunde få bort all brottslighet genom en fullständig reglering av narkotika, men öka narkotikakonsumtion, kan man tillgripa radikalare förebyggande åtgärder istället, säger hon.

Margriet van Laar ser experimentet med legala odlingar av cannabis som ett logiskt steg.
– Det är inte förbättrad folkhälsa som är det främsta målet, men man får en sluten kedja från odling till konsumtion där vinsten tas bort från de kriminella. Om man å andra sidan skulle stänga alla coffee shops, som har en stor marknadsandel, tror jag att de negativa effekterna blir mycket värre. Då blir det en illegal marknad helt utanför kontroll.

Väggskyltar i Leids

• Reformen är alltså första steget till en legalisering?
– Kalla det hellre för en strikt reglering. Det kommer fortfarande vara illegalt att odla utanför licenssystemet. Och det kommer inte att bli som i USA med en genomkommersialiserad cannabismarknad.

ALKOHOLPOLITIK OCH CANNABIS
Den ideella organisationen STAP, holländska institutet för alkoholpolitik, ligger bara några kilometer från Trimbos institutet. Jag tar mig dit till fots genom Utrechts vackra stadskärna och över många kanaler för att träffa STAPS chef Wim van Dalen.

Wim van Dalen, STAP. Foto: Pelle Olsson

Han är sociolog och har arbetat med alkoholfrågor sedan 1980-talet. Van Dalen är dessutom president för EUCAM, som undersöker och bevakar alkoholreklamen inom EU. Där samarbetar han bland annat med svenska IOGT-NTO.

– Det är inte lätt att motivera holländare för en striktare alkoholpolitik. Föräldrar är mer medvetna idag om alkoholskador bland unga, men man talar nästan aldrig om skador bland vuxna, säger han.

STAP har bidragit till att åldersgränsen för all alkoholförsäljning har höjts till 18 år. Tidigare var den 16 år för öl och vin. Man lyckades också få igenom ett förbud mot alkoholreklam i radio och TV mellan klockan 06 och 21. Men alkohol är fortfarande billigt och säljs på allt fler ställen.

– Holländska politiker är i allmänhet liberala i alkoholfrågan. De har täta kontakter med alkoholindustrin, särskilt de liberala partierna. Det kan uppfattas som hyckleri om de intar en hård linje mot narkotika, säger van Dalen.

Ibland debatterar van Dalen med dem som vill legalisera cannabis. De tycker att det är fel att politiken mot cannabis ska vara så restriktiv, medan alkoholen är så fri.
– STAP vill se en tuffare alkoholpolitik i Holland och där får vi stöd av cannabisvännerna, säger han.

Van Dalen menar att ju striktare man är mot alkohol, desto lättare är det att argumentera för en hårdare linje mot cannabis.

”STÄNG HASCH-CAFÉERNA NÅGRA ÅR”
Nästa utflykt går till den lilla staden Voorschoten där jag träffar eldsjälen Alfred Lagerweij. Han gick i pension tidigt, från en anställning på bostads- och miljödepartementet, där han arbetade med bostadsfrågor, för att istället kunna ägna sig åt ideellt arbete på heltid.
Förutom att han i många år sysslat med hjälpsändningar till Polen och Ukraina, plus en massa annat frivilligt arbete, har han engagerat sig i narkotikafrågan.

ELDSJÄLEN Alfred Lagerweij vill stänga coffee shops. Foto: Pelle Olsson

I tjugo års tid var han aktiv i stödföreningen för Emiliehoove, det första terapeutiska samhället för narkotikamissbrukare i Holland. 2011 blev han sekreterare i Moediga Moeders, (modiga mödrar), en stödorganisation för föräldrar till missbrukare. Moedige Moeders bedriver också drogpolitiskt arbete och lobbade mot den kommande försöksverksamheten med legala cannabisodlingar.

– Vi menar att man ger sig ut på ett sluttande plan. Reformen kan öppna för ännu mer insatser i fel riktning. Vi är rädda att det kan komma krav på att reglera ecstasy och andra droger på liknande sätt. Och cannabisodlarna och försäljarna vill förstås propagera för ännu mer användning, säger Lagerweij till Drugnews medarbetare.

Ett typiskt tecken på holländska politikers inställning i drogfrågor är, enligt Lagerweij, ett initiativ från hälsodepartementet att förbättra folkhälsan genom att minska alkoholkonsumtion, tobaksrökningen och övervikten.

– Men det är mycket löst formulerat och narkotikan nämns inte! De höjer tobaksskatten, det är bra, men alkoholen är svår att komma åt. Så många arbetstillfällen, så många konsumenter.

Hur tycker du man ska göra med hasch-kaféerna?
– Min personliga åsikt?  Ja, ingen kan ju säga veta vad som är den bästa politiken, så jag tycker man ska stänga allihop. Låt oss prova det. Stäng alla under några år så får vi se vad som händer, svarar Alfred Lagerweij.

• Fotnoter:

[1] Nationale Drug Monitor 2018, sid 39. https://www.trimbos.nl/aanbod/webwinkel/product/af1643-jaarbericht-nationale-drug-monitor-2018

[2] Se också EU Drug markets report 2019. EMCDDA.  http://www.emcdda.europa.eu/publications/joint-publications/eu-drug-markets-report-2019_en)

Coffee shops

Nederländerna (alt Holland, 16,9 milj. invånare, huvudstad Haag, största stad Amsterdam) öppnade första hasch-caféerna (s.k. coffee shops) i mitten av 1970-talet. Detta sedan drogpolitiken blivit mer tolerant och åtalseftergift tillämpas för de som köper och röker cannabis.

Som mest fanns cirka 1 500 cannabis-butiker, men har minskat till under 600 butiker numer, varav cirka en tredjedel finns i Amsterdam. Coffee shops fanns i 103 av landets 380 kommuner för något år sedan, enligt EMCDDA.

Hasch-caféerna får sälja högst 5 gram cannabis till en köpare som har fyllt 18 år. Egentligen får butiken inte ha mer än ett halvt kilo i lager. Att frakta och fylla på butikslager är egentligen olagligt, men myndigheter har valt att ”titta bort”.

Lokala regler om röka cannabis utanför och på allmän plats är olika, får inte ligga nära skolor etc. I några kommuner är det förbjudet att sälja till utländska besökare.

Efter ett regeringsinitiativ så inleds 2020 ett experiment med att utvalda företag lagligt får odla cannabis för coffee shops i tio kommuner, för att göra hela kedjan från odling till konsumentled reglerat.
De tio kommuner som valts ut för att pröva ”laglig bakdörrs-politik” blir: Arnhem, Almere, Breda, Groningen, Heerlen, Hellevoetsluis, Maastricht, Nijmegen, Tilburg och Zaanstad.

Cannabisbruk. I Nederländerna uppger 17,5 procent av unga 15-34 år att de använt cannabis senaste året (12,6 procent unga kvinnor, 22,3 proc. unga män), enligt EMCCDA 2019. Jämfört med 21,8 procent i Frankrike (14,6 proc. flickor/ 29,1 proc. pojkar) och 9,6 procent i Sverige (7,8 unga kvinnor och 11,5 procent unga män).

Källor: Euronews, EMCDDA, Pelle Olsson och holländska hälsoministeriets.
/Drugnews

Annonser