Norge: ökat narkotikabruk vid avkriminalisering?

Hur ser sambanden ut mellan avkriminalisering och konsumtionsökning. Peter Moilanen, chef Narkotikapolitiskt Center, försöker analysera sambanden utifrån utredningen om norska rusreformen som är ute på remiss. De studier som hänvisas till i utredningen visar sig dock flera vara begränsade och peka åt helt olika håll.

I Norge presenterades i december ifjol en utredning som ser över narkotikalagen. Avsikten är att styra om drogpolitiken från juridik och strafftänkande till vård och hälsa. Utredningens förslag innebär i korthet att eget bruk av narkotika fortsättningsvis inte kommer att vara kriminaliserat. Istället ska den som upptäcks av polis med narkotika, som bedöms vara för eget bruk, erbjudas ett samtal med en så kallad rådgivningsenhet och behandling om så behövs.
Förslaget är inte en legalisering, utan en avkriminalisering. De nivåer som föreslagits för innehav som eget bruk är dock mycket höga i ett internationellt perspektiv. Just nu lämnas det in remissvar från olika organisationer och utifrån det ska regeringen gå vidare.

Socialminister Lena Hallengren. Foto: Drugnews

Sveriges socialminister Lena Hallengren skrev i samband med en debatt i SVT:s Aktuellt om avkriminalisering följande på Facebook: ”Och ja, jag är väldigt tydlig i vad jag vill här. Det finns ingen entydig evidens kring vad avkriminalisering leder till (detta visar den norska rus-utredningen tydligt). Vi vet att det kan leda till ett ökat bruk. Svenskt narkotikabruk ligger lägre än de flesta jämförelsebara länders och jag vill inte bidra till att öka det bruket. Tvärtom.”  (Hon anser inte att en kommande svensk översyn av narkotikapolitik och vård även bör utvärdera en eventuell avkriminalisering.)

Men vad står det egentligen i den norska utredningen om sambandet mellan konsumtion och avkriminalisering? Och hur ska vi tolka det? Och stämmer Hallengrens uttalanden?

Detta är en genomgång av detta och reflektioner kring det, (främst avsnittet 6.4 i norska utredningen, ”Rusreform – fra straff til hjelp”, pdf-fil, 416 sidor).

SVÅRT UNDERSÖKA SAMBANDET
Utredningen börjar med att konstatera att en genomgång i boken ”Drug Policy and the Public Good” (2018) av Thomas Babor et al pekar på flera begränsningar i existerande forskning. Det kan till exempel handla om att det är stor skillnad mellan lagtexten och den praxis som tillämpas, (som jämförelse har Sverige fängelse för ringa bruk men tillämpar det inte i praxis). Att det tar många år innan man kan se konsekvenser av ändringarna och att det som upptäcks som innehav egentligen kan vara avsett för langning. Och att de flesta studierna gäller enbart cannabis.

Vidare citerar utredningen ur boken med andemeningen att korttidseffekterna på konsumtionen vid avkriminalisering är blygsamma, i alla fall för befolkningen generellt, även om de kan finnas. Det kan tolkas som att den samlade forskningen inte ger speciellt starkt underlag för en konsumtionsökning. Utredningen har dock valt att inte ta med annan text i boken som mer tydligt säger att det på senare tid kommit bättre studier i frågan och som också sett signifikanta effekter på konsumtionen.

Norska utlåtandet menar vidare att det, trots dessa begränsningar, ändå finns studier, som utifrån utredningens syn, kan belysa frågan om verkningar av en avkriminalisering. Det är därför intressant att kika på vilka studier de valt att ta med och kommentera dessa.

Innan vi går in på det bör påtalas att utredningen noterar att det kan finnas en skillnad mellan länder med låg konsumtion, (som Norge, men även Sverige) och de med hög konsumtion, (Tjeckien nämns som exempel), där det finns högre potential för ökning i länder med låg konsumtion.

GENOMGÅNG AV SEX STUDIER
Den första studien de belyser är Melchior et al (2019, pdf-fil) och gäller cannabis för personer under 25 år. Utredningen skriver att det är en metaanalys av 41 studier som visar att avkriminalisering och medicinsk cannabis inte leder till ökat ungdomsbruk medan legalisering tycks göra det. En närmare koll visar dock att av dessa 41 studier är det enbart 13 som handlar om avkriminalisering. I citatet står att det är en metastudie, men när man läser själva studien framgår att studierna om just avkriminalisering var så heterogena att det inte gick att göra en metaanalys av dessa. Författarna bedömer också att det enbart är 3 av 13 studier som ”were characterised by a very low risk of bias”.

Och när vi tittar närmare på studierna som forskarna bedömer som mest hållbara är det två som inte visar någon evidens för ökning av konsumtion, medan en visar på en ökning. En av de studier som inte visar någon ökning är Tjeckien, vilket är ett land som norska utredningen ovan beskrivit som ett land med hög konsumtion och därför är svårt att jämföra med. De två återstående studierna handlar båda om Australien, där en visar på en ökning av droganvändning och en inte.
I slutänden är det två studier för samma land som skulle vara mest applicerbara på Norge, där en visar på en ökning och en på ingen ökning.

Den andra studien är från EU:s narkotikabyrå, EMCDDA (nämns bl a i Actis remissvar sid 3 i norska utredningen). Den tittar på årsprevalensen för 15–34 åringar före och efter lagändringar. Utredningens slutsats är att det inte finns något mönster när man jämför olika länder som har skärpt straff eller lättat på straffsanktioner. Samtidigt skriver de att just den här studien har en enkel forskningsdesign. Och kanske går det inte, utifrån det, att dra några större slutsatser av studien då vi vet att de lagändringar som skett i de olika länderna ser så olika ut att jämförelser blir svåra att göra?

Den tredje studien är gjord av Voulo (2013). Den undersöker 15–24-åringar i 15 EU-länder och visar inget samband mellan avkriminalisering och konsumtionsökning. Däremot skriver norska utredningen att denna studie enbart tittat på lagändringar och inte praxisändringar. Dessutom framgår det i en not att Nederländerna här betraktas som ett land som inte avkriminaliserat, då de inte har gjort det i lagens mening utan enbart i praxis.  Så inte heller denna studie går det att dra några större slutsatser av då den skiljer mellan lag och praxis.

Fjärde studien som lyfts fram av utredningen är Kotlaja och Carson (2019). Den fann inget samband mellan avkriminalisering och konsumtionsökning i sin studie av 27 länder. Å andra sidan var åldersgruppen de studerade bara 12-15 år, vilket kanske inte är den mest relevanta åldersgruppen att kika på? Det kan nog finnas helt andra mekanismer än avkriminalisering som gör att breda grupper av 12-åringar inte använder cannabis.

Den femte och sjätte studien var gjord av Shi et al (2015) samt Stevens (2019). Shi kom fram till att cannabiskonsumtionen för ungdomar ökade vid en liberalisering. Stevens gjorde om studien utifrån samma data, men med en annan modell. Stevens kommer då, i motsats till Shi, fram till att en liberalisering inte leder till en konsumtionsökning. Så även här har vi, likt studierna om Australien ovan, en studie som visar på en ökning och en som visar på att det inte blir någon ökning.

Några ytterligare kommentarer dock:
En siffra från grannlandet Sverige som inte är med i utredningen är siffrorna för månadsfrekvensen, vilket är synd då dessa är extra låga i ett internationellt perspektiv. En annan sak som är klurig är hur de definierar avkriminalisering. I dessa studier räknas Luxemburg som ett land som avkriminaliserat, när de i princip enbart tagit bort fängelsestraff, (men planerar helt legalisera cannabis som första EU-land). Ryssland räknas som avkriminaliserat, men där ser praxis annorlunda ut. Och slutligen är Tjeckien med i studierna, ett land som den norska utredningen redan tidigare sagt inte är så relevant att jämföra med.

Så frågan är om det är relevant att dra några större slutsatser av dessa studier?

NÅGRA SLUTSATSER

Utifrån denna genomgång blir utredningens slutsats ”Den foreliggende emperien svekker det som har vaert en rådende hypotese om at det å fjerne straffansvar for brukere av narkotika nodvändigtvis forer till en okning av bruken i befolkningen.”

De menar att den föreliggande empirin visar att avkriminalisering inte nödvändigtvis ger ökad konsumtion i befolkningen, något som varit en hypotes som framförts.

Min slutsats efter att ha läst utredningens generella ansats om de begränsningar som föreligger i att dra några större slutsatser i den forskning som finns samt tittat på de sex studier som utredningen ändå valt att lyfta upp blir densamma, men från en annan vinkel.

Det går, vad jag kan se, inte att utifrån den evidens som den norska utredningen presenterar dra några slutsatser om att konsumtionen inte skulle öka vid en avkriminalisering.
Några av de studier som lyfts fram visar till och med att konsumtionen går upp efter en avkriminalisering och är därför värda att ta på allvar.

Utredningen visar vidare att länder med låg konsumtion kan tänkas ha högre potential att öka konsumtionen vid avkriminalisering jämfört med länder med hög konsumtion.

Lena Hallengrens syn, som nämndes i inledningen, att ”Det finns ingen entydig evidens kring vad avkriminalisering leder till (detta visar den norska rus-utredningen tydligt). Vi vet att det kan leda till ett ökat bruk.” visar sig därmed stämma. Och utifrån det är det logiskt att hon landar i att inte ta med avkriminalisering i en svensk utredning om narkotikapolitiken.
Man kan fråga sig varför en svensk utredning skulle få fram ett tydligare samband mellan avkriminalisering och konsumtionsökning?

Annonser