Drogliberalismen i den unga societeten

Vilka är det, om inte våra framtida jurister, psykologer och läkare som ska se till att det råder nolltolerans mot droger? Det undrar Alice Adler, ung student i Stockholm, som oroas över en ökad drogliberalism bland unga.

Samtidens ungdomar är mer drogliberala och trots att vi alla hört talas om narkotikakrigen i Rinkeby och de fjortonåriga tramadoltjejerna i Göteborg så sker användningen av droger helt öppet i den unga societetskretsen.

Drogkulturen har blivit en paradoxal tjusning för unga vuxna med bra meriter och högutbildade föräldrar. För dessa smarta och intellektuella ungdomar så är det ett helt sunt och rimligt beteende att festknarka på helgerna. 

Något som dagens juriststudenter, läkarstudenter och psykologstudenter verkar ha gemensamt, är listigheten som krävs för att skapa en psykologisk illusion av intelligens och begåvning. Det säger ju nästan sig självt att en person som pluggar till läkare bör ha vett i skallen, och en kanske medfödd smartness.

Detta stämmer säkert till viss del, men det som förbryllar mig är hur dessa så kallade kloka ungdomar, efter en lång dag i skolan och läran om socialpsykologin eller lagkunskapen, utan att tveka en sekund, väljer att betala hundratals kronor för tjack till festen på helgen som delas jämt mellan sällskapet, och tar slut efter bara några timmar.

Vilka är det, om inte våra framtida jurister, psykologer och läkare som ska se till att det råder nolltolerans mot droger?

Vi har sådan tur med en restriktiv lagstiftning i Sverige, som förvisso innebär förbud mot dessa preparat som tycks vara så populära. Så varför sker droganvändningen ändå, trots denna så kallade nolltolerans?

Det är enligt mig väldigt tydligt att dagens medier och populärkultur väljer att måla upp en bild av partydroger som något harmlöst och häftigt. Utan att nämna några namn, så kan jag rada upp ett flertal poddar och Instagramkonton med stora följarskaror, vars innehavare stolt berättar om vilka droger de provat och vilka fantastiska upplevelser de haft när de varit höga på ecstasy.

Att romantisera knarket och dess effekter leder naturligtvis bara till att fler blir nyfikna, och kanske själv faller offer för det till synes harmlösa festknarkandet.

Det stora dilemmat med att ungdomar nuförtiden har en så tillåtande inställning till droger är att många verkar glömma bort vad som är vettigt och inte är det.

Självklart spelar grupptryck och psykisk ohälsa en stor roll när man frågar sig varför folk väljer att knarka, men hur kommer det sig att ungdomar gång på gång kommer undan med det valet?

Jag tycker att fler personer i min ålder bör ifrågasätta om det verkligen är ett normalt beteende att spendera hundratals kronor på kokain varje helg, och försvara sin rätt till det, för att sedan gå tillbaka till skolbänken och läran om lagkunskapen. Kan det inte bara räcka med att må lagom?

 

av

ALICE ADLER
 – 22-årig student, uppvuxen Malmö, bor idag i Stockholm. Vill att fler förstår allvaret om droger, gillar att skriva, ingår i tidskriften Narkotikafrågans ungdomsredaktion.

Annonser