Ett modigt och sorgligt gängreportage

Varför skjuter kompisar från samma förorter ihjäl varandra? Journalisten Diamant Salihu har intervjuat gängmedlemmar och de runt omkring dem och försöker verkligen begripa. Pelle Olsson recenserar spännande reportageboken ”Tills alla dör”.

Diamant Salihu, grävande journalist, tidigare på Expressen, numer kriminalreporter på SVT Aktuellt, (som i veckan kommenterat globala polisoperationen Trojan Shield), har skrivet en av de mest inträngande skildringarna om dödsskjutningar och förortsgäng. Med rätta har han hyllats för sin reportagebok Tills alla dör (förlaget Mondial) som kom ut tidigare i vår.

I det här sammanhanget bör man även nämna Lasse Wierups böcker, den senaste hette Gangsterparadiset, och Fredrik Kärrholms Gangstervåldet som båda recenserats i Drugnews. Och inte minst Johanna Bäckström Lernebys Familjen som handlar om en kriminellt belastad klanfamilj i Göteborgsförorten Angered.

”Tills alla dör” (354 sidor) av Diamant Salihu. Förlaget Mondial 2021, finns även som ljudbok.

I alla dessa dokumentära böcker efterlyser författarna, (åtminstone blir det läsarnas slutsats), större personella och juridiska resurser för polisen, vittnesskydd, övervakningskameror, bättre integration för invandrarfamiljer och kraftfullare sociala insatser.

Längre fängelsestraff är också ett önskemål inklusive slopande av ungdomsrabatten. Det senaste därför att det hittills nästan rått straffrihet för de unga killar som utnyttjas av gängen. I Salihus bok talas det om ”Att brösta en fyra för att bli en hundragubbe”. Det betyder att man är till hundra procent villig att gå hela vägen genom att mörda och sitta av fyra års sluten ungdomsvård för mord. Värre straff än så blir det inte för mördare som är yngre än 18 år och är de under 15 blir det i praktiken inget straff alls.

Ingen av böckerna leder till slutsatsen att narkotika borde legaliseras ”för att slå undan marknaden för gängen”, som det brukar heta i debatten. Det vore en absurd idé för att minska kriminaliteten, dels för att gängen lever på mycket annan brottslighet, dels för att många av gängmedlemmarna är cannabisrökare och missbrukare av annan narkotika och begår brott medan de är påtända.

Kampen om drogmarknaden är bara en av flera konflikthärdar mellan gängen.

Boken ”Tills alla dör” handlar om unga killar med somaliskt ursprung i stockholmsförorterna Tensta och Rinkeby. Sedan 2015 har minst elva unga män härifrån skjutit ihjäl varandra, den äldsta 25 år, den yngsta 16. Av obegripliga orsaker skulle man vilja spetsa till det. Många av dödsoffren och förövarna har tidigare varit kompisar, de vuxit upp tillsammans, de tillhör samma etniska grupp och deras föräldrar är vänner med varandra.

Den utlösande faktorn är ofta att de tillhör två konkurrerande gäng, Shottaz och Dödspatrullen eller 3MST som de kallar sig själva. Det är mer eller mindre slumpen som avgjort i vilket gäng de hamnat. Inte ens deras anhöriga förstår konstellationerna, ändå är grupptillhörigheten på liv och död. Det är blodshämnd mellan dem som gäller.

Gemensamt för de flesta av killarna som beskrivs av Salihu, förutom den somaliska bakgrunden, är att de kommer från ekonomiskt svaga familjer, att de brutit med sina föräldrar och sin kultur, att de strulat under hela skoltiden och att de ofta har någon bokstavsdiagnos.

Salihu försöker verkligen begripa. Han söker upp de inblandade; killarna själva, lärare, föräldrar och syskon till mördare eller till de som blivit mördade, och poliser som arbetar i området. Han går på rättegångar och lusläser alla förhör.

Det har många gånger varit ett tröstlöst sökande efter svar eftersom få vågar prata med en journalist, men han kommer närmare än någon annan utomstående har gjort i den här tragedin.

Musiken spelar stor roll för gängen och i rapparnas texter beskrivs morden och uttalas dödshot mot namngivna fiender. Den musikprisbelönte rapparen Yasin, tidigare dömd och nu häktad i nytt åtal, är en känd representant för den här sortens budskap.

Vid ett tillfälle frågar Salihu en annan rappare och våldsbrottsling, Jaffar Byn, hur länge detta kan pågå. ”Tills alla dör”, blir svaret.
Diamant Salihu har skrivet ett modigt, spännande, men mycket sorgligt reportage.

Annonser